Fallet Mary-Lou - Läs en bok

Jag sätter in honom i detaljerna, för syns skull. Så skyndarhan in i hönsgården och ojar sig över rullstolen varshandtag är alldeles kletiga. Han torkar av dem med tidningen.Skakar på huvudet åt de svarta fläckarna på Mary-Lou´skläder. Hjälper till att plocka äggskal ur Britts hår. Pratarlugnande med dem.Jag sitter vid trädgårdsmöblerna och följer det på avstånd.Sivan och Rut kommer spankulerande förbi mig. De hartagit chansen till en dag i frihet. Nu stannar de till ochskrockar lite, som om de ville framföra vissa synpunkter, iall hast.- Det värsta är över nu, suckar jag.*Britt lugnar sig snabbt. Hon är verkligen inte den som ärlångsint. Det är sant att hon kan brusa upp, att hon är impulsivoch kan bära sig väldigt dumt åt. Men hon ångrar sigsnabbt. Hon vet när hon gått för långt. Kanske har livet lärthenne den läxan.Nu ber hon Mary-Lou om ursäkt. Sitter på huk och hållerarmen om henne. Jag tänker att det hade varit bättre om honbara gått därifrån. Om hon låtit Mary-Lou vara ifred.Mary-Lou är ledsen. Hon sitter länge och gråter tyst. Senbörjar hon plötsligt stortjuta och farsan och jag rycker inoch tar bort Britt och sätter oss hos Mary-Lou. Jag tror honhar gråtit i nästan en timme när det äntligen lugnar sig.Då går farsan in till Britt och jag undrar hur han tänkerlösa det här.- Jag vill åka hem, säger Mary-Lou.236Kanske är det bäst, tänker jag. Kanske är det det endarätta att Mary-Lou och jag åker till stan nu. När tanken välär väckt känner jag att faktiskt längtar dit. Det är bara litemer än en vecka tills plugget börjar och många av polarnahar säkert kommit tillbaka. Kanske kan man hänga med tillSöderstadion och kika på Hammarby. Och ta med Mary-Lou till Gröna Lund. Nej förresten. Det känner jag inte riktigtför. Men till Nationalmuseum skulle jag vilja ta henne.Där finns en del tavlor jag vill visa henne.Sen känner jag ändå att jag inte vill att vi ska åka. Inte nu.Inte så här. Den här sommaren är värd ett bättre slut.- Vi kan väl vänta och se lite, säger jag.Farsan och Britt kommer ut ur huset och jag förstår attfredsförhandlingarna är avslutade. De slår sig ner bredvidoss.- BB och jag åker tillbaka i morgon bitti, säger farsan. Jagska ändå jobba på söndag. Jag kommer ut nästa fredag såkan ni åka med mig hem.- Vad säger du Mary-Lou? undrar jag.Hon funderar en stund. Sen nickar hon bara.- Schysst farsan, säger jag.- Det blir regn i helgen, säger Britt.*När vi äntligen är själva igen vet vi inte vad vi ska göra. Vistår en lång stund vid grinden och lyssnar på ljudet frånBritts Mazda som tuggar sig igenom hagen. När billjudetdör bort och skogens lugna andedräkt tar över drar jag ensuck av lättnad. Det är som vanligt igen. Det är Mary-Louoch jag.237