Fallet Mary-Lou - Läs en bok

stenar, träd, bryggor, båtar och öar, allt sånt där flyger omkringframför oss. Vinet gör kanske sitt till också.Jag berättar för Mary-Lou att jag tycker att jag ser en stadsdeli Paris. Med kajerna utmed Seine och ett café med rödamarkiser och så en lång rad av såna där stånd där de säljergamla fina böcker.- Har du varit i Paris?- Jag var med farsan på ett jobb på sportlovet. Tre dar.- Är det fint?- Ja, fast det är mycket bilar överallt.- Vad gjorde ni?- Tja vi var på Euro-Disney ett par timmar och så såg viTriumfbågen och Eiffeltornet och Mona Lisa. Det är santsom din kompis säger, det finns hiss i Eiffeltornet.Långpannan är länsad och ligger på sjöbotten bredvidbryggan. Vi har druckit upp det mesta av vinet och jag gissaratt vi inte är helt nyktra. Jag märker det på Mary-Louockså, som fnittrar åt nästan allt jag säger.- Måna-Lisa, säger hon nu och fnittrar. Hon heter ju faktisktdet. Måna! Måna-Lisa!Så blir hon allvarlig igen. Ser ut över sjön. Drar ett djuptbloss på sin cigarett och blåser långsamt ut röken som bildarett ljust moln.- Jag tror aldrig jag skulle trivas i Paris. Jag tycker bästom när det är lugnt och stilla. Jag har faktiskt svårt för Stockholmmed. Så som vi har det nu, Adam, så skulle jag alltidvilja ha det.- Ditt vardagsliv? säger jag och tänker på det hon snackadeom häromdan.- Ja. Att försöka skapa en värld i världen. En egen värld.130- Som den där enslingen på Fjuk gjorde.- Ja. På sätt och vis. Men inte ensam. Helst inte ensam.Man måste hitta nån att vara med. Nån som man kan lita på.Det blir nog inte så jävla lätt.Jag rycker till lite för Mary-Lou låter plötsligt hård pårösten. Jag säger inget mer. Mary-Lou fimpar mot bryggan.Tystnaden drar ett svart streck under hennes ord.Det börjar vaka ute på sjön. Ring efter ring dyker uppoch brer ut sig på den mörka vattenytan. Det är vackert, detär nästan lite magiskt. Jag tycker mig höra ett svagt smackandeljud. Jag vet vad det är för jag har varit med om dettidigare. Det är fiskar som snappar insekter i ytan.- Det är harr, va? säger jag till Mary-Lou.Hon nickar.- Det borde du fiska, säger hon.- Med nät?- Med fluga, säger Mary-Lou. Sen börjar hon fnittra igen.Eller humla, säger hon och fnittrar ännu mer. Det har du jugott om här.Jag skrattar också. Sen sätter hon sig plötsligt upp på brygganoch drar av sig tröjan.- Jag vill bada, Adam. Det var så himla skönt. Bär mig!Kom!Hon sträcker sina armar i luften.Jag reser mig upp.- Ska du ha jeansen på dig?- Nej, du får dra av dem.Jag tar tag i byxbenen och börjar dra och när jeansen åkerav från hälarna tappar jag balansen och välter på bryggan.Mary-Lou börjar fnittra igen.131