You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
- Det är inte mycket med dem längre.- Jag höll i alla fall på att fastna i dem, säger Björn ochskattar plötsligt och hårt.Det uppstår <strong>en</strong> besvärlig tystnad. Jag vet inte vad jag skasäga. Inte Björn heller tydlig<strong>en</strong>. Jag tycker han ser trött ut.- Och stor har du blivit, säger han till slut. Hur gammal ärdu nu, sjutton?- Femton, rättar jag. Hur är det med dig då, frågar jag i ettförsök att verka artig.- Jodå. Det knallar. Fisket är dåligt förstås m<strong>en</strong> det har detvarit länge. Jag odlar fisk nu. Regnbågslax. Du har väl settdammarna?Jag nickar. Jag har sett de nygrävda dammarna som gjortsår i mark<strong>en</strong> på halvön mitt emot.- Och jordbruket är ju som det är det. Fast i år har detåtminstone regnat.- Var är korna? frågar jag.- De är slaktade. Det blev för tungt. Jag hinner ing<strong>en</strong>tingnär jag är själv.Jag samlar mod, frågar:- Och...<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, hur...är det bra med h<strong>en</strong>ne med?Han nickar.- Det tror jag väl.Jag vill inte fråga mer. Jag undrar om jag kanske bordesäga att jag träffat h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det blir inte så.- Vill du inte komma in förrest<strong>en</strong>, säger jag istället.- Tack ska du ha m<strong>en</strong> jag skulle bara höra så att det stodrätt till. Du vet jag har lovat Britt att hålla ett öga på allting.- Jag vet.- Då ger du höns<strong>en</strong>?- Javisst.- Fint, då slipper jag tänka på dem ett tag.Han tar ett steg bakåt, ner från det lilla trappsteget av gråst<strong>en</strong>och börjar gå.- Du får väl ha det så bra då, säger han.När han hunnit halvvägs g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong> ropar jag efterhonom.- Tänker du säga till Britt att jag är här?Han hejdar sig. Kliar sig lite nedanför kepsskärm<strong>en</strong>.- Nej, det behövs väl inte. Inte när det är du.*Jag stänger dörr<strong>en</strong> långsamt och drar <strong>en</strong> suck av lättnad. Jagär glad att han inte frågade mer.Jag går och lägger mig m<strong>en</strong> har svårt att somna. Jag trorjag legat vak<strong>en</strong> och snurrat ett par timmar när jag plötsligtkommer på att jag glömt att stänga för Siv och Rut. Jaghoppar upp och drar på mig jeans<strong>en</strong> och tröjan och springerbarfota g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>.Jag går in i d<strong>en</strong> fallfärdiga hönsgård<strong>en</strong> och stannar utanförskåpbil<strong>en</strong> och lyssnar. När jag tycker mig höra höns<strong>en</strong>slugna snusande skjuter jag ig<strong>en</strong> bakdörrarna.- Sov gott, tjejer.Jag går långsamt tillbaka över d<strong>en</strong> daggvåta gräsmattan.Samtalet med Björn har rört upp <strong>en</strong> massa. En massa av detfrån förr.Plötsligt känns det som om det var i förra veckan. Allt ärsig likt. Allt är som då. Det är samma dofter i trädgård<strong>en</strong>.Samma fuktiga gräs mot mina nakna fötter. Samma dova2021
Change language