Fallet Mary-Lou - Läs en bok

ler har jag fel, Adam? Tror du det är för att jag sitter fast iden här jävla stolen som jag tänker så. För att försöka tröstamig själv?- Jag vet inte, säger jag uppriktigt. Det låter vettigt det därdu säger om en vardagsro. Det låter vuxet. Det är sånt sommin morsa skulle kunna säga.- Har du nån kontakt med henne?- Vi ringer till varandra rätt ofta. I alla fall på vintern. Honbor i Ljusdal. Visste du det?Mary-Lou skakar på huvudet.- Är hon också journalist?Jag nickar.- Hon är nyhetschef på Ljusdals-Posten.Mary-Lou säger inget.- Jag sticker till affären nu, fortsätter jag. Kan du släppaut Sivan och Rut och ge dem lite mat?- Javisst.Innan jag viker ihop lappen skriver jag med små bokstäver:present.När jag cyklar förbi den långa raden av brevlådor vid busshållplatsenmärker jag att det håller på att blåsa upp. Lockenrör sig i vinden. Jag tycker att det ser ut som om de pratarmed varandra. Längst ut sitter en vit brevlåda som käftengår på nästan oavbrutet.Jag öppnar munnen på våran låda och hittar ett brev. Detär till Mary-Lou och när jag vänder på det ser jag att det ärfrån Irja, hennes mamma. Jag stoppar det i bakfickan.104*Jag tänker på det Mary-Lou sa om att hitta sitt vardagsliv.Det skrämmer mig lite. Jag hade tänkt svara en annan sakockså när hon frågade mig vad jag tyckte. Något som jagville säga men som jag kände att jag inte inte vågade ochinte borde säga: Det låter lite sorgligt, Mary-Lou, hade jagvelat säga. Du som klättrade i de högsta träden, du som segladede blåsigaste dagarna, du som drömde om att bestigaEiffeltornet och resa jorden runt. Vad drömmer du om nu?Att sitta framför tv:n och småmysa en kulen novemberkväll?Naturligtvis börjar det regna när jag hunnit halvvägs. Jaghar bara jeans och min blå tröja på mig och är genomsur närjag kommer fram till Vivohallen.Jag stannar länge i affären. Jag går långsamt utmed hyllorna.Kommer på nya varor som vi behöver. Knäckebrödoch potatis och hallonkräm och vispgrädde. Men kommerinte på någon bra present. Vad vill Mary-Lou ha? Vad behöverhon? Jag vet inte. Jag kommer inte på nåt. När jag tillslut drar mig mot utgången för att betala har regnet tilltagit.- Guuud vad det regnar, säger Linda som sitter i kassan.Hon ler mot mig. Ser menande på mina blöta kläder. Honhar långt lockigt hår och runda glasögon och ett grönt ochvitt förkläde med namnet broderat på vänstra bröstet.- Ja, säger jag och kisar ut genom de stora regnvåta fönstren.Jag stannar en lång stund. Snackar lite med Linda. Senser det ut som om det värsta är över. Då går jag.- Hejdå, säger Linda.Jag fryser när jag cyklar tillbaka. Regnet har upphört menvinden blåser rakt igenom mina våta kläder.När jag öppnar grinden till trädgården märker jag att nå-105