Fallet Mary-Lou - Läs en bok

är fegt. Men sen går det upp för mig att jag antagligen ärlikadan. Varför är det så svårt att se hur man själv är?Jag får en föraning om att farsan kan komma att få användningför alla sina diplomatiska talanger. Det är nåt iluften som säger det. Den kära gamla trädgården med sinakrumma fruktträd är som om den var gjord av glas. Manmåste röra sig försiktigt, passa sina steg noga. Det behövsbara ett par förflugna ord, en korkad replik till från Britt, föratt allt ska gå i kras.Farsan märker nog också det för han medlar på. Han pratarmed Mary-Lou på ett ganska bra och bussigt sätt. Omhennes plugg i Stockholm. Om hur det är att gå där när manär handikappad. Mary-Lou berättar om Frösunda, det därhandikappcentret hon tränat på. Det tycker farsan att tidningenborde skriva om och Mary-Lou håller med honomom det. Sen håller de på en lång stund och pratar om hurman skulle kunna göra en serie reportage genom att följa enhandikappad tjej eller kille. Och farsan är begåvad nog attinte ens snudda vid tanken att föreslå att han ska skriva omMary-Lou.Sen står han hos Britt och flyttar burken med kallasfaltallteftersom hon kryper längs uthuset och stryker stenfoten.Det är sånt där som gör att jag tycker att han går för långt.Och hjälper gör det inte heller. Frågan är om det inte ärtvärt om. Laddningen i trädgården är så stark att farsansfladdrande bara understryker det.Det behövs bara en gnista för att det ska det ska ta fyr.*Det är Sivan och Rut som gör att det smäller.232Naturligtvis är de instängda i hönsgården igen. Jag blirinte förvånad över det, tänker knappt på det för det brukarvara så. Jag förstår att det är Britt. Hon vill inte ha hönsrännande omkring sig.Men Mary-Lou förstår inte alls det. När hon rullar in ihönsgården och kikar under Duetten ropar hon på mig:- Det är alldeles fullt med ägg igen!Jag går in i stugan och hämtar en korg och går bort tillhenne. Jag lägger mig på marken och ålar in under bilenoch rullar försiktigt ut äggen till henne, ett efter ett.- Det är elva stycken, ropar Mary-Lou.Britt har hört allt det där borta vid sin svarta stenfot. Nubörjar hon skratta gällt. Jag hör att hon kommer fram tilloss. Går in i hönsgården. Ställer ner den vida, halvfulla burkenmed kallasfalt, ställer sig själv på knä bredvid den, kikarin under Duetten. Jag möter hennes ögon.- Vilka dumma höns, säger hon. Gömmer de äggen underbilen?- Det var Mary-Lou som upptäckte det, mumlar jag.Jag kryper fram igen. Borstar bort en del sand och fjädrar.Så tar jag korgen som Mary-Lou fyllt med ägg och går ut urhönsgården, upp mot stugan. Jag tar för givet att Mary-Louoch Britt ska följa med. Men precis där hakar nånting uppsig. Britt och Mary-Lou blir kvar i hönsgården. Jag blirmedveten om det när jag hör Mary-Lou´s röst. Den är skarpsom en kniv.- De är inte dummare än de människor som stänger indem i såna här fängelser, säger hon.- Vad menar du? replikerar Britt snabbt.- Jag menar vad jag säger. Jag tycker att folk som stänger233