Fallet Mary-Lou - Läs en bok

satt och såg på tv. Vi pratade en lång stund. Jag hörde atthon kom ihåg bättre nu. Hon sa att hon hade talat med sinmamma om mig och att jag skulle hälsa till farsan.Hon sa att hon tyckte det var konstigt att vi bara stött ihopså där. Jag sa att sånt händer mig hela tiden.Jag fortsatte att ringa. Ibland var det en telefonsvarare.Då la jag bara på. Hon ringde aldrig. Några gånger lät honirriterad och sur. Då pratade vi inte så länge.Jag frågade om hon tänkt på mitt förslag. Hon svarade atthon inte visste än. Men det verkade som om hon förstod.Jag vaknar tidigt av gråtrutarnas rop. Jag ligger under enröd filt och lyssnar:kjiiääh Gwääh Gowähh Gooo-wääähwääh-wääh. Jag hör ett avlägset eko från en fiskebåt påväg ut eller in och tycker att båtmotorn bankar som ett ängsligthjärta. Det slår snabbt och hårt genom vågornas lugnaandhämtning. Jag försöker hålla samma takt som vågorna.Lugn, lilla hjärta. Jag andas långsamt in och ut, långsamt inoch ut, långsamt in och ut. Som vågorna.Somnar om igen och igen.Solen skiner och himlen är blå, ska jag skriva i dagbokensen. Sen när jag vaknar. Solen skiner och himlen är blå.+19, svag sydvästvind.Jag sätter en kastrull med tevatten på spisen och skjuterupp dörren och går ut och pinkar i de höga rallarrosorna vidgaveln. Solen står i nacken. Det är förmiddag. Jag kisar utöver sjön. En storskrakhona glider ut från bryggan med enrad dunungar som i ett snöre efter sig. Hon kikar på mig.Jag räknar till sju men sen ser jag att det kommer en sån däreftersläntrare paddlande en bit efter de andra. Skynda diglilla fågel, viskar jag.Vattnet kokar när jag kommer in och jag ställer snabbt avkastrullen och kastar i en tepåse. Jag skär tre skivor av limpanoch brer på mjukost utan smör.Jag sitter på träbänken framför huset. Det doftar från skogen.Några segelbåtar kryssar tafatt i den svaga vinden. Detl89