Fallet Mary-Lou - Läs en bok

Jag viker ihop jeansen och lägger dem i rullstolen.- De här behöver jag inte heller, säger hon och drar av sigtrosorna och kastar iväg dem. Man ska näcka, det är skönast,eller hur Adam.Trosorna hamnar ovanpå vinflaskan och när Mary-Louupptäcker det bryter ett nytt fnissanfall ut.Jag drar av mig mina kläder också. Så tar jag den skrattandeMary-Lou i famnen men eftersom jag känner att jaginte är riktigt nykter vågar jag inte kliva i från stenarna. Jagbestämmer mig för att gå på bryggan in till stranden och senut i vattnet.Jag går försiktigt, tittar var jag sätter fötterna. Gårdagensolycka värker fortfarande i mitt öra. Jag har aldrig burit ennaken tjej tidigare. Mary-Lou´s hud känns len mot min. Detär ännu ett skäl till att jag försöker koncentrera mig på vadmina fötter gör.Plötsligt kacklar det till uppe i trädgården. Mary-Lou läggersin hand på min arm. Jag tvärstannar. Lyssnar.- Det är nån i trädgården, säger Mary-Lou och låter plötsligtspik nykter.Jag spanar in bland träden. Ser upp mot torpet. Kan inteupptäcka något.- Det är nog bara Britt Börjesson, säger jag.Då börjar Mary-Lou fnissa igen. Jag känner hur hennesvarma kropp liksom vibrerar i min famn.Jag står stilla en stund. Inget mer ljud hörs. Det är bara iamerikanska filmer som sånt händer, tänker jag. Om det härvore en film så är det ju precis nu som farsan och Britt Börjessonska göra entré. När jag står med en nakenrullstollsbunden tjej i famnen och en av Britts bättre vinare132står tom på bryggan. Fast det skulle hon kanske inte märka,kommer jag på, för tjejens trosor hänger ju över den.Jag fortsätter att gå. Det var säkert bara Sivan och Rutsom kom ihop sig om en mask. De brukar låta så där ibland.Jag säger det till Mary-Lou.- Jag tyckte i alla fall att jag hörde nån, envisas hon.Vattnet är alldeles ljummet. Jag bär ut Mary-Lou tills detnår mig en bit upp på låren. Sen försöker jag sätta mig påbotten med Mary-Lou i famnen. Jag har nån vag idé om attvi ska bada tätt tillsammans. Vi ramlar baklänges ner i vattnet.Mary-Lou fnissar och nu kan jag inte hålla mig längreutan får ett våldsamt skrattanfall som håller på ända tillsbåde Mary-Lou och jag hamnar under vattnet.Sen kastar sig Mary-Lou åt sidan med ett skrik. Hon tyckteatt något snuddade vid hennes rygg.- En fisk, säger hon.Jag säger inget. Jag vet vad det var. Det var min hårdasnopp som råkade komma emot henne. Jag blir generad ochdå ser jag att hon också förstår vad det var för en sorts fisk.Mary-Lou vill sova under bar himmel. Ute på bryggan. Detär en bra idé tycker jag och går in och hämtar våra filtar. Jagtar kuddarna också och ordnar till två mysiga bäddar. Senspringer jag bort och stänger till Sivan och Rut. De verkarha vant sig vid utelivet och går in själva på kvällen. Jagfattar inte varför vi inte har kommit på det här tidigare. Nuser jag dem sitta och snusa i den mörka bilen. Jag sägergodnatt.133*