Fallet Mary-Lou - Läs en bok

Sen skiljs vi. Jag hjälper till att bära ner hennes grejer tillbilen. Mary-Lou håller sitt paket hårt tryckt mot bröstet. Jagsäger att vi ses väl i stan, då. Men jag tror att vi båda tvåanar att vi kanske inte kommer att träffas mera. Inte som isommar. Vi hade väl något att reda ut tillsammans. Nu är detgjort. Vi kan inte göra mer för varandra.Jag önskar att det inte hade varit så. Att det hade funnitsett annat slut. Ett lyckligare slut, som i filmerna. Men livetär inte alltid så.5Året därpå sålde Björn Norden och flyttade till Stockholm.Genom Irja fick farsan veta att han bodde i en lägenhet iFittja och att han och Mary-Lou hade börjat träffas.Jag fick ett julkort från henne. Hon skrev att hon hadelåtit rama in porträttet och att hon tyckte mycket om det.Hon berättade också att hon skulle plugga utomlands ett år,i Frankrike, och att hon var lycklig för det.Jag har hennes guldfärgade visitkort kvar på väggen i mittrum. En gång har jag ringt men telefonsvararen var på.Själv var jag inte säker på vad jag skulle göra. Det kändesfortfarande tveksamt om jag skulle duga som konstnär.Ibland tänkte jag på enslingen på Fjuk.Det mesta var som vanligt igen. Trots att det hade käntssom om det aldrig mer skulle kunna bli det den sommarennär Mary-Lou kastade sig ut från sitt bigarråträd.Jag kom mig aldrig för att fråga henne om det. Det kändesinte lika viktigt sen. Jag var böjd att hålla med farsanom att det kanske var en olyckshändelse.Livet gick vidare. Det gör det, trots allt.252253