2- Säkert att du inte vill ha då?- Ja.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter på bryggan och ser ut över sjön. Honvänder sig inte om när hon svarar. Kvällssol<strong>en</strong> smeker h<strong>en</strong>neskind, ger h<strong>en</strong>nes mörkbruna hår <strong>en</strong> ljus gloria. Jag gårfram och sätter mig med b<strong>en</strong><strong>en</strong> i kors bredvid h<strong>en</strong>ne. Jagblåser försiktigt på det heta teet.- Vad fint det är, säger hon.- Jag är glad att du kom.Hon vrider på huvudet, äntlig<strong>en</strong>, ser på mig <strong>en</strong> kort sekund.Jag möter h<strong>en</strong>nes ögon, d<strong>en</strong> tomma blick<strong>en</strong>, och kännerhur det hugger till i hjärtat, ig<strong>en</strong>. Herregud, tänker jag.Herre Gud, vad har du gjort med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Så vänder honsig bort.Vi sitter tysta. Låter kväll<strong>en</strong> tala. Vågorna mumlar osammanhängande,<strong>en</strong> snabb plastbåt rundar udd<strong>en</strong> och river upp<strong>en</strong> söm i det blanka vattnet på sin väg in mot Norräng<strong>en</strong>sstugby, och trots att båt<strong>en</strong> är långt ute på sjön så hör vi vadde säger ombord, lika tydligt som om de suttit i snipan härvid bryggan. Var<strong>en</strong>da ord går fram.När båt<strong>en</strong> är borta hör vi att Sivan och Rut ojar sig övernågot borta i hönsgård<strong>en</strong>.- Vad kul att du har höns, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag nickar.55
- Fast de värper inte.- De kanske ruggar.- Vad är det?- De byter fjädrar. Det tar några veckor innan de nya vuxitut.Jag funderar på sak<strong>en</strong>. Rut och Sivan känner sig kanskelite hängiga.- Vill du se? undrar jag och räcker h<strong>en</strong>ne skissblocket.Jag vill att hon ska se hur annorlunda jag tecknar nu. Attjag har lärt mig ett och annat under de här tre år<strong>en</strong>.Hon nickar och tar emot det och bläddrar snabbt i blocket.- Bra, säger hon och räcker det till mig.- Hur går det med ditt sjungande?Hon sitter tyst. Det verkar inte som om hon tänker svara.Jag försöker släta över.- Jag kom bara att tänka på när vi träffades på Söder. Duskulle sjunga i Sofia kyrka.- Jaha.- Ska du satsa på det, på att sjunga?Hon svarar inte med detsamma. S<strong>en</strong> börjar hon tala med<strong>en</strong> röst som är så hård att jag fryser.- Vad tror du jag ska bli, Adam? Kan du inte se det? Ettjävla vårdpaket, det är vad jag ska bli!Hon snurrar runt och rullar snabbt in mot land, fortsätteri betydligt långsammare takt över gräsmattan. Hon stannarframför trappst<strong>en</strong><strong>en</strong> vid ytterdörr<strong>en</strong> och skriker med gäll röst:- Hjälp mig då för helvete!När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> stängt in sig i Britts rum sitter jag <strong>en</strong> stundvid bordet framför fönstret. Jag ritar utan att tänka på vadjag gör. Hand<strong>en</strong> får sköta sig själv. Efter <strong>en</strong> stund reser jag56mig. Jag går ner till bryggan och borstar tänderna. När jagkommer tillbaka stannar jag utanför <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s dörr ochfrågar om hon behöver hjälp med nåt. Hon svarar inte. Kanskehar hon somnat.- Jag går och lägger mig, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Om det är nåt du villha, kan du bara ropa.Jag krafsar ner <strong>en</strong> rad i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>: + 22, sol svag sydvind.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> här.Jag kryper ner i säng<strong>en</strong>, försöker läsa lite m<strong>en</strong> kan intekonc<strong>en</strong>trera mig. Jag släcker lampan och ligger vak<strong>en</strong> länge.*Jag vaknar tidigt, sätter på tevatt<strong>en</strong>, försöker röra mig tyst,smiter ut och vattnar rallarrosorna. Det är <strong>en</strong> fin dag. Sommar<strong>en</strong>börjar komma i form. En segelbåt som sökt natthamni vik<strong>en</strong> stävar ut med fladdrande storsegel och två småkillari sittbrunn<strong>en</strong> vinkar åt mig. De har flytvästar upp över öron<strong>en</strong>och jag ser bara det blonda håret som sticker fram. Jagvinkar tillbaka, knallar ner till hönsgård<strong>en</strong>. Det ligger rättmycket fjädrar på mark<strong>en</strong> och jag tänker att hon kanske harrätt, Siv och Rut ruggar nog.När jag kommer in kokar vattnet. Jag stänger av plattan,kastar i <strong>en</strong> tepåse, skär upp bröd och dukar fram på bordetframför fönstret, jag hämtar skinkost<strong>en</strong> i skafferiet. Jag hörljud från <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum. Dörr<strong>en</strong> glider upp och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>blir synlig. Hon tar sats med armarna, grimaserar lite närhon skumpar över tröskeln, och rullar in i köket.- Jag ska ta bort d<strong>en</strong> där, säger jag.- Har ni fortfarande ing<strong>en</strong> toa inne?57
- Page 4 and 5: - Jag ska bo ensam ute på landet h
- Page 6 and 7: här är min vardag. Vindar, vågor
- Page 8 and 9: När jag vaknar är himlen renspola
- Page 10 and 11: - Kom in och ät nu, Adam!Jag hör
- Page 12 and 13: susande från skogens granar och sj
- Page 14 and 15: den. Jag gör en grimas mot Mary-Lo
- Page 16 and 17: stund och sett hur kvickt den snapp
- Page 18 and 19: - Det finns inget där, Mary-Lou. D
- Page 20 and 21: Hon vet. Hon har bott vid sjön hel
- Page 22 and 23: Ljudet är svagt först och når os
- Page 24 and 25: kvart i båten och funderar. Till s
- Page 26 and 27: på. De sa så då. Att det finns e
- Page 30 and 31: 58Jag skakar på huvudet.- Bara ute
- Page 32 and 33: skilt du vill ha.- Nej.- Vi ses sen
- Page 34 and 35: Mary-Lou säger inget.- Vad är det
- Page 36 and 37: taget och försöker lyfta den. Den
- Page 38 and 39: - Gör de inte?- Nej. De mår jätt
- Page 40 and 41: Mary-Lou nickar.- Jag har bakat en
- Page 42 and 43: - Minns du att jag gav dig en teckn
- Page 44 and 45: slut. Sen tar jag nya tag och rulla
- Page 46 and 47: Att den flyttade sig och dök upp p
- Page 48 and 49: in i det röda köttet, andra är h
- Page 50 and 51: hittar längst in i kylen.- Är du
- Page 52 and 53: ler har jag fel, Adam? Tror du det
- Page 54 and 55: - Vad menar du? Får jag inte det?
- Page 58 and 59: - Jag tror inte på några underver
- Page 61 and 62: huvud i mitt knä.Jag stoppar in ha
- Page 63 and 64: - Han ringer ibland. Inte så ofta
- Page 65 and 66: stenar, träd, bryggor, båtar och
- Page 67 and 68: Jag går tillbaka, hjälper Mary-Lo
- Page 69 and 70: - Okej, det får vara så, så län
- Page 71 and 72: - Såja, säger Mary-Lou. Här kan
- Page 73 and 74: och hakan. Sen lägger jag pennan t
- Page 75 and 76: över sjön, tycker att jag ser har
- Page 77 and 78: Jag ställer mig på ett ben och f
- Page 79 and 80:
De dåliga konstnärerna ritar aldr
- Page 81 and 82:
stannar upp, vinglar till, skulle k
- Page 83 and 84:
gör inte så mycket väsen av sig.
- Page 85 and 86:
ungefär en halv meter ifrån mig.
- Page 87 and 88:
3Vinden är ytterst svag, den blås
- Page 89 and 90:
med en likblek dödskalle på.Jag r
- Page 91 and 92:
- Tiden går, säger hon och gransk
- Page 93 and 94:
Det var byggt av avsågade snipor s
- Page 95 and 96:
- ... fyra... fem... sex... sju! Fo
- Page 97 and 98:
svåra. Med Mary-Lou´s ansikte. He
- Page 99 and 100:
- Visst är det konstigt att man ka
- Page 101 and 102:
- Adam! Kom och titta, en kanalbåt
- Page 103 and 104:
- Livet är ett äventyr, säger ja
- Page 105 and 106:
Mary-Lou tittar misstroget på mig.
- Page 107 and 108:
- Ska vi gå upp till fyren, säger
- Page 109 and 110:
vi ett sånt där kolsvart oväder
- Page 111 and 112:
- Måtte det hålla, säger jag.- J
- Page 113 and 114:
4Jag vet inte riktigt hur man ska b
- Page 115 and 116:
Mary-Lou får kantareller och stekt
- Page 117 and 118:
är fegt. Men sen går det upp för
- Page 119 and 120:
Jag sätter in honom i detaljerna,
- Page 121 and 122:
- Nu får du inte se mer, säger ja
- Page 123 and 124:
- Alla fester behöver väl inte va
- Page 125 and 126:
- På dig och mig?- Ja. På dig och
- Page 127 and 128:
Sen skiljs vi. Jag hjälper till at
Change language