You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
önskar att vi haft <strong>en</strong> kamera.- Det här skulle plåtas, säger jag.- Rita av det, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är inte samma sak. Just det här skulle man ha på ettfoto.- Det känns riktigt sorgligt, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Fest<strong>en</strong> börjar om två timmar, säger jag.*Det skymmer tidigt. Det är regnet, tänker jag. M<strong>en</strong> kanskeär det höst<strong>en</strong> också. Det känns som om d<strong>en</strong> kom just idag.När fest<strong>en</strong> ska börja inträffar ett litet missöde. De svartastearinljus<strong>en</strong> är inget vidare. Det ryker och stinker om democh vi släcker dem snabbt och letar fram ett par vita. Detblir nästan ännu stiligare med två vita ljus mot allt det svarta.- Det här är du och jag, säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när jagtänder de vita ljus<strong>en</strong>.Hon har <strong>en</strong> kort svart klänning med bara armar. Jag harhittat ett par gamla svarta jeans och <strong>en</strong> mörkblå t-shirt.Vi sätter oss till bords. Det känns högtidligt. Regnet hartilltagit. Det vräker ner utanför fönstret.- Det är h<strong>en</strong>nes fel, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det passar med regn på <strong>en</strong> sorgfest, säger jag.- Jag trodde hon skulle döda mig.- Britt blir så där gal<strong>en</strong> ibland. När jag var lit<strong>en</strong> hatade jagh<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> hon m<strong>en</strong>ar inte illa. Hon bara är sån. En klant.En fjant.- En elefant, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag hatar h<strong>en</strong>ne i alla fall.- Det var skönt att få kasta det där ägget, säger jag. När246det fastnade i skall<strong>en</strong> på h<strong>en</strong>ne kändes det som om jag gavig<strong>en</strong> för <strong>en</strong> del av det hon ställt till med.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar.- Jag trodde inte det var sant när jag såg hur det rannnedför nack<strong>en</strong> på h<strong>en</strong>ne. Jag trodde aldrig du skulle vågagöra nåt sånt.- Inte jag heller, säger jag.- Det är mycket man inte vet om sig själv, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Skål, säger jag.Vi äter ur burkarna med var sin gaffel. Det droppar söttspad på d<strong>en</strong> svarta duk<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir vansinnigt förtjusti päron i cognac. Jag säger att jag inte gillar det och honsätter i sig större del<strong>en</strong> själv.Jag betraktar h<strong>en</strong>ne i smyg där hon sitter i sin rullstol. Jagblev lurad först, av d<strong>en</strong> där stol<strong>en</strong>. Det tog ett tag innan jagbegrep att det inte var d<strong>en</strong> det handlade om. Det är inte h<strong>en</strong>nesfysiska handikapp som är problemet. Inte nu. Det är deandra skadorna hon fick. Det där som gick sönder inne ih<strong>en</strong>ne när hon tappade tron på dem som betydde allt i h<strong>en</strong>nesbarndomsvärld: när kung<strong>en</strong> svek och drottning<strong>en</strong> ochprinsessan blev sjuk av sorg. Det är d<strong>en</strong> brist<strong>en</strong> som sugerkraft<strong>en</strong> ur h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det kommer liksom i skymundan avd<strong>en</strong> där märkvärdiga stol<strong>en</strong>.*- Vad tänker du på, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- På dig.- På mig?- Ja. Och på mig.247
Change language