Policyidéer

8. Resurserna
bör vara viktad efter elevernas förutsättningar och behov, liksom efter
and ra strukturella kostnadsskillnader mellan skolor och kommuner.
Vissa trögheter bör byggas in i skolornas anslag så att inte mindre variationer
i elevunderlaget omgående får stora konsekvenser för skolans
ekonomi. Naturligtvis måste skolans budget anpassas efter antalet elever,
men dagens skolpengssystem – där även förlusten av ett par elever får
omedelbara konsekvenser för skolans ekonomi – skapar en finansieringsoch
planeringsosäkerhet som knappast är önskvärd.
I möjligaste mån bör denna statliga skolpeng öronmärkas för skolan,
vilket är en utmaning i ett i övrigt generellt system för kommunala
bidrag. Eftersom resurstilldelningen skiljer sig stort mellan olika kommuner
idag skulle en omläggning till en statlig skolpeng leda till en
dramatisk resursomfördelning mellan landets skolor. Det finns dessutom
andra aspekter att fundera kring, exempelvis hur man inom ramen för ett
dylikt system bäst ska kunna utnyttja stordriftsfördelar vad gäller administration,
fortbildning, specialpedagogiska resurser och andra kostnader
som bäst delas av flera skolor. Utformningen av och övergången till ett
resursfördelningssystem som detta måste utredas i detalj och vi har här
bara presenterat några korta tankar om huvuddragen. Med detta sagt
förefaller dagens system vara bristfälligt när det gäller att möjliggöra
likvärdighet, kvalitet och en tydlig ansvarsfördelning mellan skolans
olika aktörer.
En ytterligare fråga är i vilken utsträckning resurserna till enskilda
skolor ska styras till särskilda ändamål, till exempel minskad klasstorlek.
Allmänt sett bör man vara försiktig med sådan styrning då den lokala
kunskapen kring vilka utmaningar skolan står inför är större än den som
finns på central nivå. Samtidigt är den enskilda skolans handlingsutrymme
ofta kringskuret – exempelvis får skolan hålla tillgodo med de
lokaler som huvudmannen ställer till förfogande – varför en viss reglering
kan vara värdefull. Ett förslag är därför att resursfördelningssystemet
kompletteras med ett tak för klasstorleken, först och främst i skolans
lägre årskurser. En sådan reglering är betydligt mindre resurskrävande
än en generell ökning av lärartätheten, och om taket placeras på 20
elever per klass så befinner sig redan idag en majoritet av landets klasser
under detta.
111