Policyidéer

POLICYIDÉER FÖR SVENSK SKOLA
olika resultatmönstren för verbal förmåga och logisk-induktiv förmåga
problematiseras inte i IFAU-rapporten, men det finns både teoretiska
och empiriska skäl för att sätta den logisk-induktiva förmågan i fokus.
Denna förmåga utgör kärnan i den allmänna kognitiva förmågan,
medan utvecklingen av den verbala förmågan påverkas både av den
logisk-induktiva förmågan och av inlärningstillfällen (Valentin Kvist
och Gustafsson 2008). Den internationella forskningen kring populationsförändringar
i kognitiva förmågor över tid har också visat på stora
förändringar i den logisk-induktiva förmågan, medan förändringarna
varit mer blygsamma när det gäller mått på verbal förmåga (Flynn 1984,
1987). Det finns också andra resultat än de från UGU som pekar på att
den positiva trenden i förändring av den logisk-induktiva förmågan
upphört i de skandinaviska länderna för kohorter födda efter cirka 1975
(Sundet, Barlaug och Torjussen 2004, Teasdale och Owen 2000), och
att det också finns försämringar i resultaten på verbala prov (Sundet,
Barlaug och Torjussen 2004).
Det finns anledning att mer ingående belysa dessa förändringar och
vi kan då dra nytta av en nyligen publicerad internationell tvärsnittsundersökning
av vuxnas färdigheter. År 2012 genomförde OECD första
omgången av Programme for the International Assessment of Adult
Competencies (PIAAC). Denna undersökning kan beskrivas som ett
»vuxen-PISA« där representativa urval av befolkningen i åldrarna 16–65
år genomför prov i matematik, läsning och problemlösning i IT-miljö.
År 2013 presenterades resultat för drygt 20 länder (OECD 2013a, SCB
2013), och datainsamling pågår för ytterligare länder.
I PIAAC finns det en stor variation i prestationer mellan olika
ålderskohorter och det är rimligt att tänka sig att en del av prestationsskillnaderna
mellan olika åldersgrupper har sin grund i hur mycket de
lärde sig i skolan. Gustafsson (2014) undersökte om de försämringar
i kunskaper och färdigheter som uppmätts med PISA vid 15 års ålder
också går att återfinna som skillnader mellan olika åldersgrupper bland
unga vuxna. De kohorter som deltog i PISA 2000 som 15-åringar och
som tolv år senare deltog i PIAAC 2012 som 27-åringar, förväntades ha
bättre resultat än de som deltog i PISA 2003 och som deltog i PIAAC
som 24-åringar och så vidare. Resultaten visade att resultatförsämringarna
i PISA fullt ut gick att återfinna som prestationsskillnader
mellan motsvarande ålderkohorter i PIAAC. Dessa resultat är också
24