Policyidéer

9. En reformdagordning för skolan – sammanfattande analys och rekommendationer
Eftersom sådana åtgärder inte alltid är populära är det dessutom viktigt
att alla skolor i kommunen omfattas av planeringen kring minskad social
segregation. Vissa länder, exempelvis England, har system som för de
offentliga skolorna kombinerar valfrihet med en närhetsprincip, det vill
säga barn och familjer får välja på en grupp skolor inom ett geografiskt
begränsat område som ändå är tillräckligt stort för att medge mångfald.
En reformering av det svenska skolvalet skulle kunna hämta inspiration
från välfungerande alternativ i Europa.
Skola och samhällsansvar
Skolan är inte vilken samhällsinstitution som helst. Den är avgörande
för människors liv, livschanser och personliga frihet att utforma sina
liv i enlighet med sina drömmar och önskningar. Den är också en institution
som formar grundvillkoren för ett lands förmåga att fungera
ekonomiskt, socialt och kulturellt – inom sina egna gränser och i samspel
med andra länder.
Det som sagts ovan anger konturerna och vissa detaljer kring hur vi
tror att en förändring av skolan bör se ut, dess allmänna färdriktning.
En del av förändringarna är redan på väg i form av en förändrad lärarutbildning,
en allmän strävan att höja läraryrkets status och en successiv
omvandling av synen på vinstmotivets funktion på skolmarknaden. Men
det mesta återstår att göra.
Ett övergripande perspektiv i ett sådant arbete, för att undvika att nya
misstag görs, är att minska risker. Det är uppenbart att riskbedömningar
inte låg till grund för de stora reformerna vid 1990-talets början, i så fall
hade de knappast genomförts och i alla fall inte på det sätt som skedde.
Reformerna frisläppte krafter som visserligen i många fall ville väl och
ibland hade vissa goda idéer, men som också gav upphov till problem.
I det reformarbete som förestår tror vi därför att en enkel men viktig
utgångspunkt bör vara att se på skolan inte främst ur ett vinst- och
valfrihetsperspektiv utan ur ett rättighets- och försäkringsperspektiv.
Samhällets ansvar gentemot sina unga medborgare, och indirekt mot
sig självt som samhälle, bör bestå i att minimera riskerna för misslyckande
– samtidigt som man måste åta sig att så långt möjligt medverka
till att förverkliga vars och ens inneboende potential. En modell som har
risktagande och en hög tolerans för misslyckande som sina grundläggande
beståndsdelar framstår då som mindre välbetänkt.
135