Policyidéer

5. Betygen
En del av dessa avvikelser beror sannolikt på slumpen snarare än på
att vissa skolor är systematiskt generösa eller snåla med betygen. Den
streckade linjen visar därför spridningen i de genomsnittliga avvikelserna
under fyra år, snarare än under ett enskilt år. Som väntat minskar
spridningen men den är fortfarande betydande – så betydande att en
medelskola som går från att vara hyfsat snål i betygssättningen till att vara
förhållandevis generös kan klättra 500 platser i betygsrangordningen.
Detta betyder att elever som har ungefär samma kunskapsnivå enligt de
nationella proven kan få mycket olika slutbetyg beroende på vilken skola
de går på. Det mesta tyder också på att skillnaderna mellan resultaten
på de nationella proven och betygen skiljer sig minst lika mycket åt på
gymnasiet som på högstadiet (Skolverket 2014a).
En annan aspekt är hur tillförlitliga de nationella provresultaten
egentligen är. Proven rättas lokalt på skolan och då ofta av den betygssättande
läraren. Skolinspektionens analyser visar att det finns en
betydande spridning i hur proven bedöms på olika skolor och hur olika
elevers resultat värderas. Analyser av dessa skillnader visar att elever
som tillhör grupper vilka i allmänhet presterar väl i skolan är de som
gynnas mest av den egna lärarens provrättning jämfört med omrättarens
bedömning. Det visar sig även att fristående skolor i genomsnitt rättar
proven generösare än kommunala. Skillnaderna mellan olika elevgrupper
är mindre när lärarna sambedömer proven men sambedömning verkar
inte påverka bedömningsskillnaderna mellan fristående och kommunala
skolor (Tyrefors Hinnerich och Vlachos 2012, 2013).
Bristande likvärdighet i betygssättningen kan ses som ett argument
för en övergång till antagning till vidare studier baserade på prov som
högskoleprovet. Likvärdighetsproblemen till trots förefaller dock betyg
vara ett betydligt bättre sätt att bedöma elevernas framtida studieprestationer
än högskoleprovet. Detta beror sannolikt på att betygen fångar
fler egenskaper hos eleverna än vad högskoleprovet gör (Björklund m.fl.
2010, Gustafsson, Cliffordson och Erickson 2014). En övergång till antagningsprov
kan också ha negativ betydelse för undervisningen och
skolsystemet i stort. Trycket att inrikta skolornas verksamhet mot dessa
antagningsprov skulle bli stort och avsevärda resurser skulle läggas på
olika former av provförberedelser både under och efter gymnasietiden.
Det finns därför starka argument för att behålla och stärka betygens roll
som urvalsinstrument för högre studier.
63