Policyidéer

POLICYIDÉER FÖR SVENSK SKOLA
vilket gav kommunerna ökade möjligheter att omfördela resurser mellan
olika verksamheter. Meritvärderingsreglerna vid tillsättandet av
lärartjänster som införts 1990 togs också bort 1993, vilket gav ökad
frihet för huvudmännen att välja vilka personer man ville anställa som
lärare. Även andra skolpolitiska reformer genomfördes. Valfrihetsreformer
gav möjlighet för föräldrar och elever att fritt välja skola,
och i anslutning till dessa infördes i det närmaste fri etableringsrätt
på skolområdet för privata aktörer med skattefinansiering av verksamheten
genom den valbaserade skolpengen. För friskolorna gällde
delvis andra regler än för de kommunala skolorna, och bland annat
omfattades de inte av skollagens behörighetsregler för anställning av
lärare. Dessa reformer förändrade på djupgående sätt förutsättningarna
för kommunaliseringen av skolan.
Lewin använder i sitt betänkande termen »kommunalisering«, dels i
en snävare betydelse som omfattar ansvars- och organisationsförändringarna
enligt de tre propositionerna, dels i en vidare bemärkelse som omfattar
i stort sett samtliga de skolreformer som ägt rum från 1989. Även
om den senare innebörden ger en övergripande term för de förändringar
som skett av den svenska skolan framstår det ur analytisk synpunkt som
mindre lämpligt att föra samman de olikartade reformerna på detta sätt.
Förslagen om införande av skolpeng och fritt skolval lades fram av
skolminister Beatrice Ask i prop. 1991/92:95 och 1992/93:230. Enligt
Berg m.fl. (2013) representerar dessa två propositioner en fundamental
skolpolitisk brytpunkt. Medan kommunaliseringsbesluten kan betraktas
som en fortsättning på en decentraliseringslinje som inleddes redan på
1970-talet, ändrades styrningslogiken för skolan till en marknadslinje,
med fokus på marknadsmekanismer som de huvudsakliga drivkrafterna
i skolans utveckling. Den ekonomiska decentralisering till kommunerna
som genomfördes 1993, och som innebar att de till skolan öronmärkta
statsbidragen ersattes med generella statsbidrag till kommunerna, innebar
också en kraftfull avreglering av skolans ekonomiska styrning. De
avreglerings- och valfrihetsreformer som genomfördes efter 1991 kan
sålunda betraktas som en »marknadisering« av skolan snarare än en kommunalisering,
och de innebar en tillämpning av idéerna om »new public
management« på skolområdet som drevs längre än i något annat land.
Genom att privata aktörer bjöds in att vara huvudmän för skolor innebar
marknadiseringen också en partiell avkommunalisering av skolan.
36