Policyidéer

6. Likvärdighet – en rättighet?
lor ökat under de senaste årtiondena och att de utbildningspolitiska
reformerna på 1990-talet inte kunnat motverka, utan snarast verkat
förstärka detta. Det finns också anledning att tro att den ökade sociala
segregationen även kommer att manifesteras i större kvalitetsskillnader
mellan skolorna, något som kanske redan har skett. Detta bottnar ytterst
i en motsättning som föreligger mellan valfrihet å ena sidan och
likvärdighet å den andra.
Bör likvärdighet vara en rättighetsfråga?
I denna analys av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor och den
bristande likvärdigheten ser vi flera utmaningar för forskarna och samhället.
En fråga gäller kvardröjande behov av ytterligare empiri för att
möjliggöra säkrare kunskaper om vad som påverkar kvalitet och andra
förhållanden i skolan. Detta gäller systemets spelregler på lång sikt (av
den typ vi diskuterade i kapitel 4). Och på kort sikt, vad kan myndigheter
och kommuner göra åt likvärdigheten? Skolverket har hittills anfört att
kommuner och skolor kan arbeta med kompenserande resursomfördelning.
Detta går att säga, men det har varit svensk lag i många år redan
och trots detta finns det stora skillnader i hur kommunerna hanterar
denna fråga. De statliga myndigheterna har visserligen uppmärksammat
förhållandet på senare år, men har inte särskilt stora möjligheter
att agera kraftfullt, låt vara att Skolverket aviserat att man vill bli mer
aktiv (Skolverket 2013c, s. 11).
Trots lagstiftningen och all debatt om skolans minskande likvärdighet
tycks det inte finnas någon riktigt kraftfull ombudsman som
använder skarpa instrument för att se till att likvärdigheten inte tillåts
minska. Politiker, Skolverket, Skolinspektionen och de kommunala huvudmännen
och friskolorna borde, kan man tycka, använda alla krafter
för att se till att trenden vänds. Men så sker inte och starka krafter i det
nuvarande systemet drar åt andra håll. Skolor lockar inte elever med
likvärdighet som slagord. Snarare tvärtom, om något så har de ett intresse
av att signalera att just i deras skola går allmänt lyckade elever och att
just den skolan ger särskilt utmärkta förutsättningar för eleverna att nå
framgång i livet. Föräldrar och elever söker sig inte heller till skolor för
att förbättra statistiken över likvärdigheten i sin kommun eller i riket.
Snarare kan det omvända förväntas, elever och föräldrar vill hellre vara
85