Systematisk inledning till Nordisk lexikografisk ordbok

167
cerat, om alla eller vissa upplysningar till de enskilda lemmana placeras
i översiktsartiklar. Här kan man räkna med flera olika strukturer. Den
enklaste är då all information finns i översiktsartiklar, så att de enskilda
artiklarna enbart består av hänvisningar till översiktsartiklarna. I
översiktsartiklarna kan man också samla all information som redan
givits i de enskilda artiklarna; därigenom tillför översiktsartiklarna i sig
inte något nytt utan utgör bara ett slags sammanfattningar.
Översiktsartiklarna kan också samla de viktigaste av de upplysningar
som redan finns i de enskilda artiklarna, medan dessa därutöver innehåller
fördjupad och mer detaljerad information. Ett annat alternativ är
att översiktsartiklarna, utöver sådan information som också finns i de
enskilda artiklarna, också ger kompletterande eller mer generell
information, som inte ges i de enskilda artiklarna.
§ 21 Megastruktur (bokstruktur)
I § 19 beskrevs ordbokens delar. Dessa delars inbördes förhållande kan
kallas ordbokens megastruktur eller bokstruktur. Strukturellt kan
man dela in en ordbok i fyra huvudavsnitt. Utgångspunkten för denna
indelning är lemmalistan som det centrala avsnittet. De ordbokskomponenter
som är placerade före lemmalistan kallas därför med
en sammanfattande term förtext och de som är placerade efter
lemmalistan eftertext. En tredje komponent är mellantext, som består
av självständiga inskott i lemmalistan som själva inte ingår i denna.
Ordbokens förtext, mellantext och eftertext benämns med en gemensam
term utanförtext.
§ 22 Makrostruktur
Med ordbokens makrostruktur menas den inbördes ordningen mellan
ordbokens lemman. Denna kan vara antingen alfabetisk eller
systematisk. Den alfabetiska principen utgår från de enskilda skrivtecken
(grafem) som tillsammans utgör ett visst språks alfabet. Språkets
alfabet anger också den konventionella ordningsföljden mellan de olika
bokstäverna. Man måste därvid hålla i minnet att denna ordningsföljd
växlar från språk till språk, även bland de västeuropeiska. I svenskan är
exempelvis ordningsföljden mellan alfabetets tre sista bokstäver å, ä, ö,
medan den i danskan och norskan är æ, ø, å. På spanska räknas ch, ll
och ñ som självständiga bokstäver, eftersom de representerar tre olika
fonem. Därigenom är ch en bokstav som står mellan c och d, ll är en
bokstav som står mellan l och m och ñ en bokstav som står mellan n och