Systematisk inledning till Nordisk lexikografisk ordbok
Systematisk inledning till Nordisk lexikografisk ordbok
Systematisk inledning till Nordisk lexikografisk ordbok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
173<br />
Ordbokens åtkomststruktur börjar redan på omslaget (framsidan<br />
eller ryggen), där titeln återfinns; särskilt tydligt är detta när det gäller<br />
ordböcker i flera band, då man måste få hjälp med att välja det band<br />
man skall slå i. När man har funnit rätt <strong>ordbok</strong>(sdel) blir nästa steg att<br />
finna den rätta komponenten i denna. Vid en vanlig konsultation är det i<br />
regel lemmalistan som användaren slår i, och där kan sökningen<br />
underlättas genom olika slag av strukturindikatorer. En traditionell<br />
typ av strukturindikator är levande kolumntitlar, som högst upp <strong>till</strong><br />
vänster på varje vänstersida anger vänstersidans första lemma (ev. bara<br />
dess första bokstäver) och högst upp <strong>till</strong> höger på varje högersida anger<br />
högersidans sista lemma (ev. bara dess första bokstäver). På så sätt får<br />
användaren snabbt en samlad överblick över hela uppslagets<br />
lemmabestånd. Utöver levande kolumntitlar kan man använda andra<br />
indikatorer i lemmalistan. I stora ettbandsordböcker används ibland<br />
tumindex. I systematiskt ordnade lemmalistor kan man använda<br />
färgade fält längs kanten på sidorna, så att en viss färg anger ett visst<br />
delområde inom systematiken.<br />
Som hjälp vid lokaliseringen av enskilda lemman <strong>till</strong>griper man<br />
olika slag av typografiska strukturindikatorer. I de flesta ordböcker<br />
framhävs lemmat med fet eller halvfet stil. Man kan också markera<br />
lemmat ytterligare genom att det rycks ut eller rycks in något i förhållande<br />
<strong>till</strong> spaltens vänsterkant. Vid fall av homonymi brukar man<br />
åtskilja homonymerna med hjälp av homonymnummer, som regel i<br />
form av för- eller efterställda exponentsiffror. Inne i själva artiklarna<br />
kan enskilda fält i mikrostrukturen avgränsas med hjälp av strukturindikatorer,<br />
t.ex. vinkelparenteser omkring det grammatiska fältet,<br />
komma eller semikolon för att skilja morfologiska och syntaktiska<br />
upplysningar från varandra. Ett annat sätt att åskådliggöra artikelstrukturen<br />
är att börja på ny rad för varje nytt fält eller låta det nya fältet<br />
inledas av en <strong>lexikografisk</strong> symbol, t.ex. → eller eller *. I artiklar<br />
som behandlar polysema lemman kan strukturen i artikelns behandling<br />
av de olika delbetydelserna åskådliggöras genom (halv)feta<br />
betydelsenummer.<br />
H Allmänna ordböcker<br />
§ 26 Allmänna enspråkiga ordböcker<br />
Den allmänna enspråkiga <strong>ordbok</strong>en är sannolikt den vanligaste <strong>ordbok</strong>stypen,<br />
den som förklarar utgångsspråkets lexikaliska enheter med<br />
hjälp av språket självt. Den är i första hand avsedd för textreception<br />
men används i viss utsträckning också för produktion. Det är inte alltid
Change language