Systematisk inledning till Nordisk lexikografisk ordbok

177
tolv tvåspråkiga ordböcker mellan respektive språk. Principiellt kan
man skilja mellan tre huvudtyper av flerspråkiga ordböcker (se Figur 5).
Den första utgår från ett bestämt språk (A) och går därifrån i en riktning
till vart och ett av de övriga språken (B, C, D). Den andra typen går
också mellan ett bestämt språk (A) och vart och ett av de andra språken
(B, C, D) men i båda riktningarna. Den tredje går i båda riktningarna
mellan samtliga inblandade språk (A, B, C, D) utan att något av dem
utgör utgångspunkt.
Figur 5. Tre huvudtyper av flerspråkiga ordböcker.
I princip gäller för flerspråkiga ordböcker detsamma som för tvåspråkiga
beträffande bl.a. principerna för selektion och ekvivalentpresentation
(§ 27). Detta – tillsammans med det faktum att de allmänna
ordböckerna tämligen utförligt brukar redovisa konstruktioner,
kollokationer o.d. – medför att en flerspråkig allmän ordbok med
nämnvärda ambitioner i fråga om semantisk precision och utförlig
syntaktisk redovisning knappast är möjlig: det är för mycket som inte
överensstämmer mellan språken, både syntaktiskt och semantiskt, och
mikrostrukturen skulle bli oerhört komplicerad och användarovänlig.
Därtill kommer svårigheter med utformningen av beskrivningsspråket,
som måste passa för samtliga inblandade objektspråk. De flerspråkiga
allmänna ordböckerna blir därför ofta av tämligen enkelt slag och får
begränsa sig till att redovisa enstaka ord och uttryck där odiskutabel
ekvivalens föreligger. (När det gäller fackspråk är förutsättningarna
något gynnsammare; se § 32.)
I. Specialordböcker
§ 29 Typologi 1: syntagmatiska och paradigmatiska ordböcker
En viktig grupp utgörs av syntagmatiska ordböcker, som tar sikte på
lexikaliska enheters sätt att kombineras med andra enheter. Några av de
viktigaste är valensordböcker, konstruktionsordböcker,
kollokationsordböcker, kontextordböcker, frasordböcker och