PRAKTIK OCH TEORI NR 3/2003 • BILDEN OCH ... - Malmö högskola

Annika Karlsson
Finns det plats för bilden i vetenskapen?
Vilket förhållande har forskaren till andra uttrycksformer än det skrivna ordet?
Finns det plats för bilden i vetenskapen? Ger bilden ett alltför stort tolkningsutrymme
för att kunna visa på vetenskapliga resultat eller är den för dunkel för
att kunna tjäna som källmaterial? Mikael Stigendal som bland annat forskar
kring segregation och städer på lärarutbildningen vid Malmö högskola ger här
sin syn på bildens plats inom forskningen.
ag har använt mig av olika uttrycksformer i flera
–Jår, säger Mikael Stigendal och visar mig boken
”Den gode socialvetenskaparen” där varje kapitel inleds
av fotografier som förutom texten ska tjäna som ännu
en väg att nå och förstå innehållet.
Vad som är bilder är enligt Mikael Stigendal en fråga
om definition. Det handlar inte bara om foto eller illustrationer.
Nyckelord i marginalen eller textens placering
kan också ses som bilder. Alla med målet att attrahera
och underlätta för läsaren. För läsaren är viktig.
– Läsning handlar inte om ett passivt mottagande av
något redan givet. Det handlar alltid om tolkning, säger
Mikael Stigendal som högst medvetet använder olika
uttrycksformer för att hjälpa läsaren att tolka hans vetenskapliga
arbeten.
Mikael Stigendals definition av bilden omfattar också
bokstävernas form. Han talar om typografin som ett eget
bildspråk där valet av typsnitt är avgörande för om en
text är lätt att läsa.
– Textens tecken är bilder i sig och bilden av texten är
avgörande för man ska vilja läsa den. Vem vill läsa
en text i courier?, frågar sig Mikael Stigendal
och hänvisar istället till typsnittet Times New Roman
vars form bygger på serifer, dvs de små fötterna som
hjälper ögat att följa raden.
Även det mänskliga talet följer samma regler där röstläge,
röststyrka och hur snabbt man talar är avgörande
för hur kommunikationen med andra fungerar.
115