PRAKTIK OCH TEORI NR 3/2003 • BILDEN OCH ... - Malmö högskola

158
Och det är här problemen börjar.
I vårt samhälle läggs stor möda ner på att lära alla läsa
och skriva. Om en elev går ut grundskolan utan att kunna
läsa eller skriva, ses det som ett nederlag för samhället i
stort. Att inte kunna läsa eller skriva är ett stigma, både
för individen och för samhället.
Att lära sig teckna anses inte lika viktigt. Det hör
snarare till normen att inte kunna teckna. ”Ja, jag kan
inte dra ett streck” är en vanligt förekommande kommentar.
Det är mer sällan man hör någon säga: ”Nä, jag är
fullständig analfabet”.
Majoriteten av de som kommer till våra kurser vill
alltså lära sig teckna, eftersom de inte fått lära sig det i
grundskolan.
Majoriteten av de som kan teckna när de kommer till
oss (och det är ganska många) vill lära sig hur man framför
en berättelse, eftersom de, trots all läsning och skrivning
inte heller fått lära sig det i skolan.
Ett litet fåtal kan både och. Den kunskap de efterfrågar
är hur de ska få ut sina berättelser på marknaden.
Förra sommaren besökte jag Hästveda marknad, tillsammans
med min familj. En folklig och genuin marknad
med anor långt tillbaks i tiden. Utbudet där, är sånt
som verkligen går hem i stugorna, men också en sammanlagd
bild av vad som rör sig i vårt kollektiva medvetande.
T-shirts med Britney Spears och Eminem, gummistövlar,
kastruller, rökt renkorv, vaxdukar, fiskedrag,
rökelse, drömfångare. Och serier.
Inte ett stånd utan flera stycken. Med årgångar av
Kalle Anka, Fantomen och 91:an, vuxenserie från 80talet,
seriealbum, jultidningar och dom senaste självbiografiska
albumen från Optimal Press. Att stå på Hästveda
marknad och bläddra i Daniel Ahlgrens ”Livet är
en fest” är en minst sagt bisarr upplevelse. Hur kommer
det sig att den finns där. För en marknadsknalle släpar
knappast omkring på sånt som inte går att sälja. Man
hittar inte Bruno K Öijer på Hästveda marknad. Men
man hittar Klas Katt.
Hur kan det komma sig?
Jag tror att det beror på att serieformen har ett starkt