PRAKTIK OCH TEORI NR 3/2003 • BILDEN OCH ... - Malmö högskola

Per Dahlbeck
Elevers tankar om filmspråket
I den här artikeln låter Per Dahlbeck några elever från årskurs 9 på Backaskolan
svara på frågan om vad de kan uttrycka på film som de inte kan göra med ord.
18
På Backaskolan, där jag arbetade tidigare, arbetar och
uttrycker eleverna sig bland annat med hjälp av filmspråket.
Så har det inte alltid varit.
Det startade med att pedagoger på skolan i diskussioner
kom fram till att film och rörliga bilder utgjorde
en stor del av människors liv, icke minst ungdomars liv.
Skolan hade tidigt, bland annat inspirerade av pedagogiska
verksamheter i Reggio Emilia i Italien, tagit ställning
för att människor förfogar över många uttrycksmedel
och att dessa måste användas för att utvecklas
och inte glömmas bort. När vi tittade över vår verksamhet,
upptäckte vi att filmspråket inte fanns närvarande
i skolarbetet, i alla fall inte när det gällde att
uttrycka sig. Den utveckling mot att erövra filmspråken
som startade hösten 1999 på Backaskolan finns beskriven
i ”Pyttesmå ändringar – radikala scenbyten”. I den
skriften kommer flera pedagoger, skolledare och forskare
till tals. Elevernas röster hörs inte, i alla fall inte i direkt
form.
När jag så blev ombedd att skriva om att arbeta med
film i skolan utifrån frågan: ”Vad kan man berätta med
film?” kändes det naturligt att gå till elever på Backaskolan
och ställa frågan till dem.
Tidigare gjort dockusåpor
Jag valde att ställa frågan till elever i nian, av flera skäl.
Bland annat för att den klassen i åttan gjorde sin egen
dokusåpa, under en hel termin. Sammanlagt 13 cirka 20
minuters avsnitt gjordes, tittades på och diskuterades av