här - Sveriges Radio

Händelser och åsikter
i tidigare nämnda intervju med åklagaren Nils-Eric Schultz när han inte
kunde redovisa någon genomgående framgång i sin verksamhet men var
nöjd att medierna ändå hade gjort sitt jobb. 142
På 1990-talet stod den svenska offentliga sektorn vid skampålen. 143 I
den så kallade systemskiftesdebatten fokuserades och kritiserades ”den
offentliga sektorn” som en institution, som ett abstrakt begrepp i den
offentliga diskursen. Numera händer det ofta att helt konkreta personer
ska stå vid skampålen. Detta kritiseras inte; tvärtom, det uppmuntras.
Den 16 december 2012 intervjuade GP Inga-Britt Ahlenius, före detta
generaldirektör vid Riksrevisionsverket:
Det förvånar mig att göteborgarna inte gick man ur huse och tågade
upp till kommunalhuset och krävde ett och annat huvud på fatet,
eller avgång. Hur kan man tolerera det som hänt, jag förstår inte.
Förklaringarna till detta är minst två, men de kompletterar varandra. Som
Patrik Johansson med all rätt skrev, ”skandaler är berättelser i media” 144 .
Eller, som Ekström och Johansson påpekat: en skandal ”är inte huvudsakligen
något som upptäcks, utan något som uppvisas, rapporteras, iscensätts
och hålls vid liv” 145 . Eftersom skandaler per definition är medialiserade,
måste journalisterna följa de mediala kriterier där personifiering och
dramatisering är måsten. Men det betyder inte, som Allern och Pollack
till en början tänkte, att skandalerna blir individualiserade i den meningen
att det är de avvikande personernas ”synder” som förklarar det hela, utan
att individerna står som symboler för systemets fel (eller sådana abstrakta
varelser som ”göteborgsanda”, ”byggbranschen” och så vidare). 146
Den andra förklaringen har att göra med det kollektiva traumat (mer om
det i kapitel 8). En av traumats följder är utkrävande av ansvar, något som
142 Dagens Industri, den 2 oktober 2012, ”Upprensning pågår”. En näraliggande
diskussion om huruvida media får agera domstolen finns i Demokratiutredningens
skrift från 1998 där Pressombudsmannen försvarar journalisterna från den kritik
som framförts av forskare på Tema Kommunikation i Linköping gällande
”Motala- affären”. Forskarna avslutade med en slutsats att ” Vi lever i en tid som kan
benämnas avslöjandets kultur där affärer och granskningar är viktiga inslag i
samtidens politiska kultur och etik. Avslöjandets kultur säger något om mediernas
funktion som granskare av makten. (…). Begrepp som ’ansvar’, ’etik’, ’ansvarighet’
och ’rättfärdigande’ har fått ett marknadsvärde.” (SOU 1998: 41)
143 Czarniawska-Joerges 1992; Wise och Amnå 1993
144 Johansson 2004, sid. 12
145 Ekström och Johansson 2008, sid. 72.
146 Allern och Pollack 2012
132