här - Sveriges Radio

som levde på övertid. Ändå kan vi inte belägga några direkt samband till
de misstänkta fallen av korruption och andra oegentligheter.
Det är dock anmärkningsvärt att avslöjandena om mutmisstankar
görs först efter det att ”den starke mannen” avgått. Var hans inflytande
så omfattande och människors beundran för honom så stark att till och
med själva försöket till ”fadersmord” i medier och politik måste skjutas
upp tills dess att han avgått? Ingen rådde på honom. Man ansåg sig
beroende av hans maktutövning. Den verkligt kritiska granskningen av
hans fögderi fick alltså anstå tills han avgått.
Även om inte någon enda av mutmisstankarna i Göteborg har handlat
om någon förtroendevald, har de ändå i högsta grad spillt över på de
förtroendevalda och gjort dem ytterst ansvariga. Somliga känner sig
träffade, medan andra tycker att man suttit på läktaren.
Men här och var fanns det också en politisk vilja att elda på uppståndelsen,
inte minst hypotesen om att det hela mest av allt berodde på
Göteborgs starke man. Att han, utan att vilja det, hade skapat en grogrund
för korruption i stadens förvaltningar och bolag. Hade hans visionära
politiska ledarskap haft ett högre pris än någon kunnat ana?
Oppositionen
Vi har mött flera som just lagt skulden på den förre Ks-ordföranden, detta
också bland hans egna partikamrater. Både opposition och egna partikamrater
måste emellertid gå en mycket känslig balansgång i sin kritik.
Oppositionen måste vara försiktig därför att den, trots allt, ju delat
den politiska makten med honom och i olika avseenden samarbetat med
Göran Johansson och gjort hans inflytande möjligt. Har inte också de
egentligen varit vinnare med hans regim? Hade inte de fått sola sig i
glansen av hans ovedersägliga framgångar? Hans succéer blev också deras.
Vissa förvaltningars och bolags förmånssystem hade också kommit några
av dem till del.
Deras skandaliseringslust hölls förmodligen tillbaka av rädslan för
att även de, vid slutet av dagen, skulle kunna beslås med fingrarna i
syltburken. Hade inte också de lovordat den pragmatiska, gränsöverskridande
göteborgsandan kanske? Ville inte också de i själva verket se sig
som bärare av den? I opposition, javisst, men först och främst göteborgare.
Och överallt denna rädsla:
Många är rädda för media inom politiken. Vill inte bli överrumplad av
journalister, som en styrelseordförande uttryckte det.
Iakttagelser och analyser
161