här - Sveriges Radio

De båda forskarna drar slutsatsen att man kan prata om eskalering av
korruption, där ruttna äpplen och ruttna tunnor förstärker varandra
(man bör kanske börja prata om ”ruttna träd”?). Vad gäller denna eskalering
urskiljer de tre faktorer:
• Lätthet: Krav på finansiella resultat och rationaliseringar leder till
mer korruption. Korrupta handlingar får följdverkningar på
grund av konformitet i organisationen. Ju mer korruption som
funnits, desto större risk för mer.
• Allvar: Korruption blir värre och värre på grund av mer
sofistikerade metoder för ”cover-up”.
• Spridning: korruption som ett virus som sprider sig. De åberopar
också ”foten i dörren”-principen.
Förutom dessa eskalerande logiker finns det också modererande logiker,
hävdar de: kontrollsystem och företagskoder är uttryck för sådana.
Sammanfattningsvis kan man säga att Fleming och Zyglidopoulos
både är för pessimistiska (eskalering, osv) och för optimistiska (koder
och system), men det är utan tvekan så att den ökande komplexiteten
hos dagens organisationer skapar nya förutsättningar för korruption av
olika slag.
Intelligent redovisningsansvar
Många idéer och former inom offentlig sektor i Sverige kommer ursprungligen
från UK (när de inte kommer från det Mecka av NPM som är Nya
Zealand). Då kan man påpeka att det finns olika röster i debatten även
där, och att man kanske bör lyssna på fler av dem.
Baronessan Onora O´Neills serie BBC-föreläsningar ”On Trust” 2002
har väckt stort intresse. Hon hävdar att en kultur av tillit har ersatts med
en kultur av misstänksamhet. För henne, som för Sztompka och Bauman
– och den danska regeringen – är det viktigt att:
bygga upp ett förtroende som växer utifrån ett aktivt undersökande
snarare än utifrån en blind acceptans. I traditionella tillitsrelationer var
det aktiva frågandet utsträckt över tiden genom att man pratade och
ställde frågor, man lyssnade och gjorde iakttagelser angående hur väl
påståenden om vad man vet och om olika handlingar gällde över tid.
195
Våra slutsatser