här - Sveriges Radio

Våra slutsatser
Hon har senare utvecklat sin idé om ”intelligent redovisningsansvar” 178 .
Idén, som ursprungligen utvecklades inom den brittiska utbildningssektorn,
har också sammanfattats i relation till redovisning och revision:
196
Redovisningsansvaret, i sin intelligenta form, tar alltid plats i en
särskild kontext. Det gäller inte att visa upp sig själv och sin verksamhet
i ljuset av förbestämda kategorier, men det kräver en aktiv undersökning
– att lyssna, ställa frågor och prata – för att förstå relevansen och
exaktheten hos vissa indikatorer in en viss kontext. Medan transparens
måste handla om ögonblicksbilder av vad som presteras vid vissa
tidpunkter, kräver det intelligenta redovisningsansvaret en konti nuitet
över tid. Bara på så sätt kan man jämföra löften med utfästelser mot
resultaten, undvika manipulation av indikatorer, och börja förstå de
komplexa förhållanden som döljer sig bakom enkla indikatorer. Det
intelligenta redovisningsansvaret kräver direkta möten, rika på information,
där det är svårare att spela teater och där retoriken går att
jämföra med praktiken. 179
Michael Power har utvecklat denna tanke i det han kallar ”intelligent
risk management”:
1. En intelligent riskhantering tillåter inte kontrollsystem och deras
förespråkare att ta chefernas hela uppmärksamhet och störa hans
eller hennes oberoende och kritisk fantasi. Modeller och mättningar
bör vara en del av en större organisatorisk berättelse om
osäkerhet. Att prata om risker och att tänka på säkerhet kräver inte
”riskhantering av allt”, den senaste modeflugan.
2. Det behövs faktiskt mer desorganisation och tvetydighet inom
riskhantering än man brukar erkänna. Riskhantering måste bygga
på inlärning och experiment, inte på regler. Dess framgång beror
mycket mer på den mänskliga förmågan att föreställa sig framtiden
som annorlunda än nuet, än på kvantitativa prognoser om framtiden.
3. Detta betyder inte att alla tekniker för riskhantering är felaktiga;
många internkontrolltekniker är faktiskt nyttiga. Det är viktigt att
sådana tekniker, och de processer i vilka de används, bygger på
ackumulerad erfarenhet, men även att de skall vara öppna för kontinuerlig
kritik och förändring. För detta behövs chefer som är kapabla
(och har tillåtelse) att kritisera det formella riskhanteringssystemet. 180
178 O’Neill 2006
179 Roberts 2009, sid. 966
180 Power 2004, sid. 95-96