Utvärdering av två förenklade metoder för livscykelanalyser

finns en flexibilitet att man kan ta hänsyn till kvantitativ information när sådan finns. Det är
också intressant att notera att MECO-metoden producerade information som kompletterade
den kvantitativa LCAn. Vi tror samtidigt att det kan finnas skäl att vidareutveckla MECOmetoden
och anpassa den till svenska förhållanden.
6.2 6.2 Allmän Allmän diskussion diskussion om om förenklad förenklad LCA LCA
LCA
En förenklad metod ger mindre information än en icke förenklad metod. Det är därför viktigt
att veta vilken information man kan bortse från och ändå ha användning av resultatet.
Ett generellt problem med kvalitativa analyser är hur man ska kunna jämföra olika aspekter.
Som nämndes ovan är livscykelanalyser jämförande analyser. Antingen jämför man med ett
alternativt system, eller med en referens, eller internt inom det analyserade systemet för att
identifiera viktiga miljöaspekter. Om man inte har någon kvantitativ dimension så kan dock
problem uppstå vid jämförelsen och detta kan hindra användbarheten av kvalitativa metoder.
Vad gäller kvantitativa metoder kan det, å andra sidan, vara ett problem att komplexa
förhållanden reduceras till ibland osäkra sifferdata som kan användas på ett onyanserat sätt.
Svårigheten att göra jämförelser kan dock vara olika viktig i olika tillämpningar av en LCA.
Teoretiskt kan vi skilja mellan två extremfall:
1. Alternativ – LCA, där man jämför två eller flera alternativ för att
välja ett av dem.
2. Åtgärds-LCA, där man identifierar nyckelaspekter i ett system för
att sedan föreslå åtgärder.
I praktiken har man ofta en blandning av dessa tillämpningar, men tyngdpunkten kan variera i
olika studier och i olika faser av ett projekt. Den första tillämpningen ställer mycket högre
krav på kvantitativ information än den andra. Låt oss illustrera det med något exempel. Om
produkt A innehåller den miljöfarliga kemikalien X och produkt B den miljöfarliga
kemikalien Y så är det svårt att välja mellan produkterna A och B utan någon som helst
kvantitativ information. Om man varken vet hur farliga kemikalierna är, eller hur mycket som
används, så är det svårt att göra ett val. I en åtgärdsinriktad LCA kan det dock räcka med att
konstatera att här finns det en miljöfarlig kemikalie. Då bör man undersöka om man kan byta
ut den mot någon annan kemikalie eller i alla fall minska användningen av den. I detta fall
behövs allstå inte på samma sätt en kvantitativ information.
Ansatser finns att ”semikvantifiera” förenklade metoder så att man kan göra kvantitativa
jämförelser. Detta görs exempelvis i SLCA-metoden. Vi anser att man bör avhålla sig från att
använda olika påhittade poängsystem. Risken är stor att man genom ett sådant förfarande
tappar viktig information. Poängsättningssystemet i SLCA bör istället fungera som checklistor
som indikerar viktiga frågor att diskutera. Man bör dock vara försiktig innan man adderar
eller multiplicerar ihop påhittade siffror till något slags index. Om man behöver göra
kvantitativa bedömningar bör man kanske överväga att istället göra en kvantitativ förenklad
LCA. En annan lösning erbjuds i MECO-metoden där man kan föra in de kvantitativa data
som ändå finns tillgängliga och därigenom få med en kvantitativ dimension i den kvalitativa
bedömningen.
Ett potentiellt problem med kvalitativa metoder är att kvalitativt så kan emissionerna från alla
produkter vara ganska lika. Exempelvis kommer alla produkter som använder energi från
förbränningsprocesser (dvs. de flesta) att ge upphov till emissioner av tungmetaller och
persistenta organiska ämnen. Det som skiljer dem åt är den kvantitativa aspekten, dvs. hur
44