Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

& Reinius, Bröderna Ahlsén, Gunnar Leche, Nils Tesch, Ernst Grönwall
och Ralph Erskine. Det är i denna kvalitetsmedvetna tradition Skönstaholms
arkitekter Nils Sterner och Erik F. Dahl hör hemma.
I debatten var dessa Folkhemsarkitekter mer tillbakadragna än funktionalisterna.
Undantaget var Leif Reinius som i sin roll som redaktör för
Byggmästaren hade en strategisk position. De renläriga funktionalisterna,
vars arkitektur och arkitektursyn pressats tillbaka av den mer jordnära folk -
hemsarkitekturen, var mer aggressiva i debatten. Funktionalisternas
kärntrupp i debatten i slutet av 1940-talet utgjordes av professor Nils Ahrbom,
arkitektur- och konstkritikern Gotthard Johansson och den unge
Lennart Holm (senare bland annat chef för Planverket).
Funktionalisterna beskyllde Folkhemsarkitekterna för att vara intellektuellt
ohederliga, ”idyll” användes som skällsord, ”new empiricism” omtolkades
till ”new escapism” och klassisk är Nils Ahrboms avsågning av Gunnar
Leche (stadsarkitekt i Uppsala):
Vill man se de flesta av 40-talsarkitekturens meningslösheter koncentrerade till
en plats och förvånas över dess stundom hysteriska lekfullhet, bör man bege sig
till Tuna backar i Uppsala. Det blir en oförglömlig utflykt.
På Kooperativa Förbundets Arkitektkontor som var ett starkt fäste för de
mer renläriga funktionalisterna sa man ”rita något skojigt” då man menade
hus med t ex burspråk eller starka fasadfärger.
karaktäristiska kvaliteter
Vad var då karaktäristiskt för denna arkitektur? Eva Rudberg, som kanske
är den arkitekturhistoriker som tydligast lyft fram Folkhemsarkitekturens
kvaliteter, sammanfattar så här:
Ofta sökte man sig tillbaka i arkitekturrekvisitan — men utan att vara historiserande
— och lät burspråk, takfötter, socklar, tegelornamentik, takvinklar och
109