Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
marfirandet i <strong>Skönsta</strong>holm — grillfesten på rundeln. Den ordnas i början av<br />
juni, innan folk har hunnit flytta ut på landet. Den har blivit mycket populär<br />
och lockar bortåt hundra deltagare, barn och vuxna.<br />
Om hur julgranen kom till torget<br />
Det första midsommarfirandet i <strong>Skönsta</strong>holm är mångomtalat. 1952, då<br />
grannskapsklubben föddes. Inte långt därefter var det jul igen, och det<br />
måste ju också firas.<br />
Redan till midsommar hade vi fått fälla en gran i närheten som stomme<br />
till stången och nu vände vi oss på nytt till stadsträdgårdsmästaren Holger<br />
Blom. Det stötte inte på några svårigheter att få hugga ännu en gran.<br />
<strong>Skönsta</strong>holm var omgivet av vad som på stadsplanekartorna kallades park,<br />
men som i verkligheten var en skog där ingen avverkning skett på länge.<br />
Distriktets överträdgårdsmästare, så hette det på den tiden, kom ut och vi<br />
stämplade en snygg gran. Söndagen före julhelgen fälldes den och bars hem<br />
till torget.<br />
Hans Larsson, <strong>Skönsta</strong>holms maskinist och tillsynsman, hade ställt i ordning<br />
en sladd med många lampor på som vi virade runt granen och så restes<br />
den under råd och tillrop från kringstående om hur det bäst skulle gå till.<br />
Elektrisk ström fick vi enkelt från garaget.<br />
Över Söndagsvägen vid torget sattes upp en illuminerad skylt, det kallades<br />
transparang, där det stod ”God HeIg”. Även den var tillverkad av Hans Lars -<br />
son. Den omgavs av ett par mindre granar från samma skog som den stora.<br />
Den illuminerade skylten sattes inte upp mer än ytterligare något år, men<br />
julgranen blev tradition. Varje år kom överträdgårdsmästaren ut i början av<br />
december och godkände den gran som vi hade tänkt fälla.<br />
Med tiden hade ju parkavdelningen hunnit rensa upp i skogen, och vi själva<br />
huggit alla lämpliga granar inpå knuten. Vi fick söka oss längre bort, så<br />
småningom återstod bara det lilla kärret vid Örbyleden, nära kyrkan (där<br />
175