Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

limpor och höga skivhus som också börjat växa upp i Stockholms utkanter.
Upprepade besök övertygade mig om att utomhusbilder inte inom överskådlig
framtid skulle kunna göra Sterner-Dahls projekt rättvisa. Dock hade
Expressen då den suveräne tecknaren Magnus Gerne som kunde ge ritningar
liv och innehåll.
Några interiörbilder med nyinflyttade borde dock komplettera och vi gick
omkring flera vinterkvällar och tjuvtittade genom upplysta fönster efter
möbler och inredning som borde kunna göra sig bra på bild. Vi fann vad vi
sökte i det hörnhus, där familjen von Strauss senare kom att bo, innan de
efterträdde mig på Skönstaholmsvägen 96. (I 96-an bodde förresten tidigare
arkitektnestorn Carl Nyrén och det var den lägenhet Nils Sterner utsett
åt sig själv, anförtrodde han mig långt senare).
Erixon stod det på dörrskylten och vi ringde oblygt på. Och blev entusiastiskt
mottagna — inte av någon ättling till målaren X-et utan av en arkitekt -
studerande och hans dalafödda hustru. De ställde gärna upp på intervju med
bilder men försökte samtidigt locka oss att själva söka oss till Skönstaholm.
Det blev flera besök med fortsatt övertalning och vi lockades onekligen…
VID DET LAGET på vårvintern 52 var runt hälften av husen inflyttade och
fler tingade. Lägenheterna, som förmedlades av bostadsförmedlingen, hade
inte varit helt enkla att placera. Dels utgjorde Skönstaholm då Stockholms
allra yttersta utkant i sydost och låg inom stadsdelen Hökarängen som inte
hade det allra bästa rykte. Dels var bostäderna större än de 2-rummare som
helt dominerade nybyggandet. Därtill — och avskräckande för många — var
kvm-hyran dubbel jämfört med många äldre bostäder i inner stan.
Vi tittade på skalet till en 3-rummare på 83 kvm, som alltjämt var outhyrd,
på Skönstaholmsvägen 69. Inflyttningshyran hade satts till 266
kr/mån. Vår välplanerade 2-rummare på 66 kvm i Gubbängen kostade 124
kr/mån. 142 kr/mån mer för ett rum till var mycket pengar men ändå funderade
vi. Familjen skulle väl med åren växa…
189