Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

miskt resultat auktionsklubban — trots att han nu hade emigrerat från
grannskapet — och valdes vid ett i hast improviserat extra klubbmöte till
klubbens förste och ständige hedersledamot”
Nils E. Eriksson, ”Dansbaneeriksson”, så småningom också hedersledamot
i klubben, hyrde i sin verksamhet ut sk formluckor av trä till byggmästare.
Det var sådana vi fick låna, varje år nya och fina, och därtill virke till räcken
och musikestrad.
Arrangemangen var rätt arbetskrävande. En första rationalisering gjordes
1956 då Hans Larsson, Skönstaholms maskinist och tillsynsman, ledde byggandet
av en flyttbar musikestrad i två delar.
Estraden var tung. Tungt var också Sten Carlbergs piano — egentligen var
det nog hans svärmors. Det släpade vi ner över terrassen från Skönstaholmsvägen
64, och upp igen i natten, när dansen var slut. Vi som bar hade
aldrig någon god kontakt med svärmor, som ibland var här ute till midsommar,
och så småningom förstod vi att det inte var lämpligt med flera
transporter. Ett par år fick vi sen låna ett mini-piano av Folke Nyberg, som
ju var mera lätthanterligt.
Även Folke var av förklarliga skäl något orolig för sitt piano. En gång regnade
hela dansen bort och banan stod tom. I en paus i regnet fick jag så se
Harald Ståhlberg, till vardags den korrekte byråchefen i Kungl. Lantbruks -
styrelsen, med en handduk torka av pianot där det stod under estradens lilla
tak. Då dyker plötsligt Folke upp. Minnesvärd var Haralds gest när han
dolde den urvridna handduken bakom ryggen.
Lennart Uhlin höll auktion, det gjorde han i några år. Det var en variant
på vad som senare kallades loppmarknad. Folk lämnade in överblivet lösöre
till försäljning och behållningen gick till festen. En skicklig auktionist
kan ju göra de mest udda ting begärliga så det flöt in en hel del pengar. Bla
gjorde Jocke Johansson regelmässigt av med sitt gage på att ropa in en cykel,
som återkom år från år.
171