Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

Det fanns en konkurrerande hyresgästförening, Intresseföreningen Hökar -
ängen-Gubb ängen, som hävdade att banden var för starka mellan Hyresgästföreningen
och allmännyttan för att hyresgästernas intressen verkligen
skulle bevakas. Men i skolfrågan fanns inga delade meningar. Även de ställde
upp.
I slutet av februari 1953 skrev Expressens förortsredaktör Olle Bengtzon
tre stora artiklar där han vältaligt skildrade aktuella svårigheter i Hökar -
ängen och de kommunala förvaltningarnas brist på beredskap att göra
något däråt. Tidningen summerade artiklarna i en ledare som framför allt
betonade samhällets skyldigheter när det gällde barnen och kritiserade nedgörande
folkskoledirektionens sätt att bara hanka sig fram med nödlösningar
termin för termin.
Det var utan tvivel av stort allmänt intresse att på detta sätt få belyst konsekvenserna
av storskalig samhällsplanering. Å andra sidan var det en händelse
som såg ut som en tanke, att publiceringen skedde just några dagar
innan vi uppvaktade kulturborgarrådet Ragnar Tomson i stadshuset.
Där ställde vi alla upp, Grannskapsklubben, Föräldraföreningen, Hyresgästföreningen
och Intresseföreningen. Vi överlämnade vår utredning med
begäran om en ny skola med 15 klassrum och krävde vidare att ”vederbör -
ande myndigheter erhåller stöd och uppmuntran till omedelbara säkerhets -
åtgärder för det stora antal småbarn som för sin skolgång är tvingade att
passera den starkt trafikerade Nynäsvägen”.
Hela stockholmspressen var där och kulturborgarrådet var idel öra. Han
utbad sig t o m vårt stöd om det skulle bli svårigheter att få byggnadstillstånd
för skolan. Regeringen var vid denna tid mycket restriktiv med tillstånd
till annat än bostäder och den hade annan partifärg än Tomson, som
var folkpartist.
De tre kvällstidningarna hade trespaltiga referat med foton samma dag
och de fyra morgontidningarna något mindre artiklar dagen därpå. Då
180