Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

längre någon bana utan vi dansade direkt på asfalten, även om det inte riktigt
var detsamma som förr. Och estraden hade vi ju, men orkade till slut
bara bära ut den ena delen.
Numera tycks estraden vara försvunnen men midsommarstången finns
kvar i källaren till hus 10, liksom en lång elektrisk kabel — sannolikt livsfarlig
efter dagens normer. Ström till förstärkaren för Stens gitarr och till
en ensam lampa på estraden togs via luftledning över balkongen till
Skönstaholmsvägen 28.
1961 saknades Sten och Jocke, men de var tillbaka 1962, då det firades 10årsjubileum.
Verksamhetsberättelserna börjar bli mycket kortfattade när
det gäller midsommarfesten. Det nämns flera olika namn på musikanter,
jag undrar om inte Sten också vid den tiden hade skaffat sommarnöje.
I varje fall är det allt färre som deltar i firandet.
1968 hade vi kommit så här långt:
”Midsommarafton firades traditionsenligt med blomplockning, lövtäkt
och klädning av midsommarstång. Därefter följde barntåg, lekar och tävlingar.
Till barntåget hade städslats en musikant med dragspel, medan de
äldre på kvällen fick nöja sig med dans till grammofonmusik”.
Som jag minns det var nu uppslutningen verkligen dålig och barntåget
var patetiskt i sin litenhet. Texten om midsommar i verksamhetsberättelsen
för 1969 är identisk med den ovanstående, och 1970 står det så här:
”Klubben gjorde i år inga arrangemang för midsommarafton då antalet
intresserade visade sig vara mycket ringa”
I fortsättningen ordnades inga gemensamma midsommarfester i Skönstaholm
trots några bittra protester. Det var vemodigt att vara med om att
lägga ner, men de kändes alltmer trista att arrangera när lusten att delta var
så liten. Nya levnadsmönster, nya bilar, båtar, sommarställen, TV-apparater.
För att inte tala om att åldersfördelningen i området på bortåt 20 år blivit
en annan än 1952.
Under 1990-talet introducerades den nutida ersättningen för midsom-
174