Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

Vi talade med vår hyresvärd, en läkaränka i Bromma (det var vanligt då -
förtiden att läkare och andra höginkomsttagare köpte en eller två spekulationsbyggda
hyreslängor som pensionsförsäkning).
— Nej, inte ska väl redaktörn flytta, sa den vänliga damen. Snart blir en 3rums
gavellägenhet med öppen spis ledig i grannhuset och den kostar inte
mer än 136 kr/mån
Nu blev valet strax svårare. Men vi trodde ändå på det ännu bökiga Skön -
sta holm och med gemensamma inkomster skulle vi nog klara hyran. Ringde
alltså bostadsförmedlingen, där det plötsligt blev tvärstopp.
— Barnfamiljer har företräde, fnös en amper dam.
Min invändning att jag hade delad vårdnad om en 4-årig son från ett tidigare
kort äktenskap avfärdade hon med att karlar inte kan vårda barn.
— Och det är ingen idé att klaga, det är jaaaag som bestämmer.
Bostadsförmedlingens chef hade annan uppfattning och ilsket grymtande
slängde den arga tanten till oss kontrakt för underskrift. Med kontraktet i
gott förvar återvände vi under våren ofta till vår blivande bostad. Ju närmare
vi kom utlovat inflyttningsdatum, den 1 juni, desto oroligare blev vi.
En vecka innan syntes det helt otänkbart att vi skulle kunna flytta, medan
en annan hyresgäst väntade efter oss på Gubbängsvägen.
UNDRENS TID var uppenbarligen inte förbi. Visserligen fick vi ett par
månader balansera på plankor över bråddjup till ytterdörren och vår blivande
terrass var länge ett djupt hål. Men å andra sidan kunde flyttbilen
backa in direkt mot de öppna terrassdörrarna…
Med stor spänning gick vi dagarna före inflyttningen till det möte som
Hyresgästföreningens sektion för Gubbängen-Hökarängen kallat till. Morgongården
var fullsatt av våra blivande grannar. Mötesordföranden utlovade
att alla fel och brister skulle avhjälpas om vi blev medlemmar i hyresgästföreningen
— som dock då inte hade förhandlingsrätt mot ägaren
Stockholms stad. Vilket ordföranden glömde att informera oss om.
190