Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

de på att många har inrett sina källarutrymmen. Källarna fungerade väl så
länge de inte värmdes upp som bostadsrum och kläddes in med täta ytskikt.
Dessa skador är nu åtgärdade.
Det ursprungliga tegeltaket byttes ut i mitten av 1980-talet och tegelpannorna
ersattes med betongpannor samt nya plåtavtäckningar av lägre utförandekvalitet
än de ursprungliga.
Husen har med sina bärande väggar av lättbetong en bra stomme. 25 centi -
meter lättbetong ger en god isolering och värmebalans även med dagens
synsätt. På 1980-talet då energiförbrukning i alla hus skulle ses över gjordes
en s k energibalans för Skönstaholmsradhusen. Det konstaterades då att det
skulle räcka med en injustering av värmesystemet. Denna justering gav 10%
energibesparing och att gavellägenheterna äntligen fick bra värme. Tätning
av fönster valdes bort med hänsyn till att flera av husen har lättbetongblock
av blåbetong med hög radonhalt. Stadsplanen och husens orientering samt
att husen är slutna mot norr och öster och mer öppna mot söder och väster
bidrar till den goda energibalansen.
bevarandefrågor
Alla byggnader och områden behöver förnyas på olika sätt: funktionellt
(t ex ökad tillgänglighet), tekniskt (inre och yttre ytskikt, installationer). I
all ombyggnad finns en inbyggd konflikt mellan förnyelse och bevarande.
Detta kanske blir mest tydligt för hus och områden med stora tidstypiska
kvaliteter. Här krävs att man går varligt fram med de nödvändiga åtgärderna.
Kvaliteterna får inte spolieras. Detta är också andemeningen i lagstiftning:
Plan- och bygglagen (PBL) och Kulturminneslagen (KML).
PBL:s generella ”varsamhetsparagraf” (3 Kap 10 §) säger att alla ombyggnader
och ändringar ska utföras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas
och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
120