Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
år senare hörde Nisse av sig — då bodde han i Skåne och var sjukpensionerad<br />
efter en bilolycka. Mats var officer i flygvapnet och Karin hade gift sig<br />
och flyttat till Schweiz.<br />
•Jag hade nära kontakt med ett par andra <strong>Skönsta</strong>holmsbor i många år —<br />
som arbetskamrater. Olle Bengtzon var redan en skrivande legend när jag<br />
började på Expressen. Hans son Bengt, ett frö som mest såg till att vara i<br />
vägen för oss äldre i <strong>Skönsta</strong>holm, började också så småningom på tidningen.<br />
Han utvecklades snabbt till en genialisk och av de flesta uppskattad tidningsmakare,<br />
numera odödliggjord i thrillerlitteraturen. Det är han som<br />
står modell för Liza Marklunds deckarreporter Annika.<br />
•Brita Frodlund (jag tror hon stavar med ett ”t”) och hennes man Hasse<br />
träffade jag också under många år när jag smet ut från tidningen för att<br />
klippa mig på arbetstid. De drev frisersalongen på Gjörwellsgatan under<br />
några år där halva redaktionen blev några hårstrån kortare. Vi pratade då<br />
gamla minnen men aldrig att jag berättade för Hasse att jag var tonårsbetuttad<br />
i hans vackra Brita under den tid då våra kontakter inskränkte sig till<br />
att hon hälsade glatt och vänligt de få gånger vi träffades och jag bara tittade<br />
trånande efter henne.<br />
•Jag passerade Söndagsvägen under en förlängd hundpromenad härom<br />
året. När jag strosade längs den gamla huslängan undrade jag lite förstrött<br />
om någon av de gamla grannarna fortfarande bodde kvar — men jag vågade<br />
inte riktigt gå fram och titta på dörrskyltarna. Mest var jag faktiskt<br />
nyfiken på om mina gamla väggmålningar i källaren ännu fanns kvar. Utanför<br />
114 stötte jag på Sten Carlberg. Han övertog gavelhuset när mina föräldrar<br />
flyttade till Göteborg i början på 60-talet.<br />
Sten kände naturligtvis inte igen mig förrän jag presenterade mig. Det<br />
hade ju ändå gått 43 år sedan vi senast sågs. Det var på min studentfest då<br />
116