Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

utan i stället befann sig landet i en högkonjunktur med en förstärkt inflyttning
till Stockholm. Dessutom hämmade bristen på byggnadsmaterial det
nödvändiga byggandet.
Detta ledde till en situation som Fattigvårdsnämnden ville karaktärisera
som bostadsnöd snarare än bostadsbrist. Behovet av snabba åtgärder uppmärksammades
av Fattigvårds nämnden som var den kommunala instans
som direkt och tydligast såg de akuta problemen. Fastighets- och socialborgarråden
var nu tvungna att samarbeta och presenterade ett förslag om att
bygga provisoriska bostäder som kunde tjäna som genomgångsbostäder för
hemlösa i avvaktan på inflyttning i vanliga lägenheter. Till en början tänkte
man sig ytterst enkla bostäder av baracktyp, det var ju frågan om ytterst
tillfälliga bostäder. Inför det slutliga beslutet i april 1947 kom dock kvalitén
att höjas så tillvida att husen föreslogs att byggas som ordinära 3-vånings
lamellhus med lägenheter på 2 rum och kök. Dessa 2:or delades tillfälligt
(för att senare kunna återställas) i två lägenheter: en på 1 rum och kök och
en på 1 rum och kokvrå i det omändrade badrummet. Toaletter och bad förlades
till källaren.
Sedan beslutet fattats behövde man hitta ett område där man snabbt
kunde börja bygga. Då det område som var avsett för den tidigare beslutade
radhusbebyggelsen redan börjat iordningställas med gator och ledningar
föll valet på detta. En ny stadsplan arbetades snabbt fram och behandlades
av fullmäktige hösten 1947. Den nya planen innebar en förändring av den
tidigare så tillvida att man bara bytte ut beteckningen för våningsantal (från
II till III) samt gjorde några små förändringar av huskropparnas lägen. I
övrigt var den nya stadsplanen identisk med den tidigare beslutade. Husen
ritades av bland andra Ernst Grönwall som tidigare utarbetat ritningar för
det ursprungliga radhusförslaget för området.
53