Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

curt eiworth
Ishockey, racerbilar och tjejer
Hur såg Skönstaholm ut för en ung grabb på femtiotalet?
Curt Eiworth, son till den legendariske radio- och tevemannen Roland Eiworth,
var i nedre tonåren när familjen flyttade in i längan längst bort i sydväst, hus nr 1.
Här drömmer sig Curt tillbaks till femtiotalet och försöker minnas hur det var.
Hur var det att växa upp i Skönstaholm när området var nytt? I efterhand
minns jag det som — behagligt. Och kul.
Familjen, förutom föräldrarna bestående av undertecknad samt en odräglig
lillebror, flyttade till Söndagsvägen 110 från Kistvägen i Gubbängen 1952. Jag
var 15 år, han tio år yngre. Några år senare flyttade vi in i 114, huset på gaveln.
Även på den tiden var tonåren besvärliga. Skönstaholm blev en känslomässig
oas, ett ställe där man kunde vila ut mellan känslostormarna, slicka
riktiga och inbillade sår och sedan gå ut i omvärlden med nytt mod.
Det pinsamma är att jag inte längre hittar sammanhängande, kronologiskt
ordnade minnesbilder. Det enda jag får fram är snapshots, snabba
klipp ur historiens tidslinje. Och ännu pinsammare: jag är inte längre säker
på alla namn.
Det är ju tyvärr så att vandringen längs minnenas breda aveny alltför lätt
blir ett desperat stapplande i glömskans dimmiga gränder. Det man minns
från ungdomen stämmer sällan med andras verklighet.
Men några blixtbilder:
• Mycket sen vickning i Eiworths kök. Alla längans karlar var kvar utom
arkitekten Bryde som hade gått hem och lagt sig. Jag kom hem sent efter en
tillställning hos en klasskamrat, lagom för att kommenderas hjälpa till att
113