Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

Barnrikehusen var med som en tillfällig lösning i väntan på att barnfamiljerna
kunde få motsvarande ekonomiska förmåner var de än var bosatta.
Och utredningen kommenterade andelen radhus på följande sätt:
Jämte småstugor skola det finnas radhus. Någon större erfarenhet från uppförandet
av dylika hus finnes hittills ej, men småstugebyråns produktion har
under de senaste åren till ungefär 10% bestått av radhus. Dessa radhus har varit
av egnahemstyp och ha följaktligen krävt en avsevärd kapitalinsats. Om radhusen
i stället kunde hyras, skulle de sannolikt kunna bli mycket populärare än för
närvarande. Med hänsyn till bland annat den fördelen, att radhusen kräva
mindre markutrymme än småstugorna, synes det lämpligt att utöka deras
andel, förslagsvis till ett radhus på tre småstugor.
Det framtida Stockholm — Riktlinjer för Stockholms Generalplan
1945
ett nytt skede i stockholms planering
Under början av 1940-talet växte behovet av en övergripande plan för staden,
både för förändringar i innerstaden och för förorternas utbyggnad.
Den tidigare generalplanen från 1928 täckte bara de inre delarna och hade
en slagsida åt trafikfrågor. Den planering som skett för stadens yttre delar
hade skett framför allt inom Fastighetskontoret under fastighetsdirektören
Axel Dahlbergs ledning och gällde främst frågan om marktillgång för stadens
fortsatta utbyggnad. Staden hade också garanterat sin framtida tillväxt
genom fortsatta markinköp under hela 1930-talet.
1944 beslutade fullmäktige, på borgarrådet Yngve Larssons initiativ,
att arbeta fram en generalplan. För arbetet bildades inom stadsplanekontoret
en speciell generalplaneavdelning under ledning av den nytillträdde
stadsplanedirektören Sven Markelius. I gruppen ingick arkitekterna
23