Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

yggdes istället i Skönstaholm, där det tidigare inte var planerat att bygga
något alls.
Lätt och lätt. Det tog ju sin stund att räkna, bl a hade inte alla uppgifter
om de inflyttande hunnit in i den officiella statistiken, så min Kerstin och
jag satt och prickade av barn för hand på mantalskontoret. Och innan det
var klart blev det hela en liten utredning, illustrerad med ett diagram över
antalet barn i olika åldrar, som skulle komma att chockera många.
Grannskapsklubben Skönstaholm var angelägen om att agera. Där fanns
barn i alla hushåll, i många två eller fler. Med det milt sagt avmätta bemötande
som vi hade fått från skolan, sa vi oss att här gällde det att gå högre
upp. Och för detta ville vi ha stöd av flera.
I Hökarängsskolan höll man på att starta en föräldraförening. Det fanns
en interimstyrelse, som hade skickat ut kallelse till ett möte där föreningen
skulle bildas. Olle Bengtzon och jag gick till mötet, där det visades intresse
för att stödja oss. För säkerhets skull såg Olle till att jag blev invald i den nya
styrelsen.
Interimstyrelsen fanns ju och tanken var väl att den formellt skulle utses på
detta möte. Men när det begärdes förslag till styrelseledamöter ropade Olle
omedelbart mitt namn. Vi kände knappast någon i församlingen och Olle
hade inte ens barn i skolan. Nå, sen ropades undan för undan namnen upp
på interimstyrelsens medlemmar, det blev för många kandidater och det
gick till votering. Den som fick flest röster var ju jag som ropades upp först.
På vägen därifrån förvånade sig Olle över att jag inte visste hur val går till
i demokraktisk ordning.
Hyresgästföreningen stöttade oss också. De hade ofrivilligt varit faddrar
till Grannskapsklubben året innan och jag var klubbens representant i styrelsen
för Sektionen Södra Enskede. Ordförande var Axel Larsson, ”Svarta
Lasse” kallad. Vi sammanträdde i hans kök i Sköndal.
179