Skönsta-brytning.c 2.2 - BRF Skönstaholm

I PBL 3 Kap 12 § slås fast att byggnader som är särskilt värdefulla från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som
ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär inte får förvanskas och i 3
Kap 13 § sägs att dessa särskilt värdefulla byggnader ska underhållas så att
deras särart bevaras.
I Kulturhistoriskt värdefulla miljöer, ett av deldokumenten i den 1999 antagna
Översiktsplanen för Stockholms stad redovisas Stadsdelar och områden där
särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt kulturhistoriska värden. Här är Hökarängen
med som ett av exemplen på SMALHUSSTAD. (Enligt min mening
borde Hökarängen här stå under TUNNELBANESTAD 1950-talets ABCstäder
vilket också överensstämmer med indelningen i Stockholms Byggnadsordning.
Tidsgränsen mellan Smalhusstad och Tunnelbanestad/1950talets
ABC-städer ligger ur stadsbyggnadshistorisk synpunkt runt 1945).
Detta innebär att Stockholms stad tagit ställning till att Hökarängen som
område är särskilt värdefullt och utgör ett så kallat ”§ 3:12-område”. Utöver
detta är vissa enskilda byggnader inom stadsdelen klassificerade som
särskilt värdefulla, dock inte Skönstaholmsradhusen.
Stockholms Stadsmuseum har 1990 utarbetat antikvariska riktlinjer för
Hökarängens flerfamiljshus och radhus. I riktlinjerna sägs:
För att bibehålla bebyggelsens kulturhistoriska värde och yttre karaktär skall
följande tillämpas vid underhåll och upprustning:
Fasader med grov puts och slammade fasader bibehålles, alternativt utförs puts -
arbeten lika befintligt. Bandindelningar och fönsteromfattningar i slätputs
utförs lika befintligt. /…/
Utvändig tilläggsisolering får ej förekomma.
Den ursprungliga färgsättningen bibehålles med fältindelning och färgvariationer.
Karosseripanel under fönster eller under skärmtak bevaras, alternativt utföres
lika befintlig.
121