BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

1. INTRODUKTION
det ännu var förhållandevis säkert för en tonåring att resa ensam
landvägen över Iran, Afghanistan och Pakistan. Några år senare återvände
jag dit tillsammans med en medstudent från Konstakademien
i Köpenhamn. Vi hade planerat ett större studium av den rituella
kulturens estetik. Projektet förde oss runt i det mesta av Indien, men
fältarbetet var fokuserat på en särskild rituell tradition i Tamil Nadu.
Vi besökte landet flera gånger under de följande åren för att göra
färdigt vår undersökning. Resultatet blev bland annat offentliggjort i
boken ”Mönster, sammanhang och upprepning” (Eks-skolens forlag,
1984). En nära vänskap innebar att min fasta adress i Indien sedan
1977 varit i Calcutta. Jag har genom åren återvänt regelbundet till
staden för att studera och arbeta. Det har bland annat fört till en film
om den danske 1800-talsbotanisten Nathaniel Wallichs liv och arbete
i Bengalen (Zentropa, 2003), samt en separatutställning om stadens
stora fester för gudinnorna Durga och Kali (Nationalmuseet, 2004).
Det Indien jag lärde känna på 1970-talet var självfallet lika mycket
nutid som alla andra platser på klotet, men jag upplevde ändå sätt att
leva på som i princip hade varit oförändrade i tusen år eller mer. De
lerklinade byarna, den oxdragna träplogen och riset som skördades
med skära. I många mer avsides belägna distrikt fanns det varken tillgång
till elektricitet eller telefonförbindelser och teve existerade inte
utanför de större städerna. Jag har inga illusioner om fattigdomens
eller feodalsystemets välsignelser – jag har sett alltför mycket nöd
och elände, men å andra sidan har jag aldrig upplevt en så överväldigande
estetisk rikedom, spontan livsglädje och generositet som i vissa
traditionella indiska bysamhällen. Den lugna, förtätade livsrytmen,
samspelet mellan landskap och byggnader, kläder och redskap. Floden
och kvinnornas skratt vid tvättplatsen. Oxkärran, knarrande på
väg hem från fältarbetet i den violetta skymningen. När Tagore och
andra av Indiens stora poeter besjunger den indiska byns hypnotiska
skönhet tror jag att jag förstår vad de talar om.
Även Calcutta framstod som om den existerade i världen helt
utanför tiden, under de många av de år jag besökte denna storstad. En
gång var den brittiska imperiets andra huvudstad näst efter London,
men 1911 flyttade engelsmännen dess administrativa huvudsäte till
New Delhi. Sedan miste staden större delen av sitt naturliga omland
11