BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

10. SKÖNHETENS URSPRUNG
ensstämmelse med varandra, så som man kan se det i naturens egna
skapelser. En ek till exempel där barken och stammens knotiga form,
grenarnas buktningar, de flikiga bladen och kulrunda frukterna utgör
en omisskännlig samlad enhet. Den klassiska japanska kulturen är ett
exempel som många känner till på denna typ av kulturellt estetiskt
kontinuum. Japanerna har varit bra på att hålla kvar kulturens bild på
film och i små, isolerade reservat mitt i deras för övrigt högteknologiska
samhälle. Här kan var och en förnimma den distinkta ton och
syntax som sträcker sig genom kulturen från arkitektur, inredning,
klädsel, mat, servisdelar, redskap, emballage och vidare till musikens
tonalitet och sättet människor talar, gestikulerar och rör sig på. Det
är något odiskutabelt japanskt i hela bilden som kan vara svår att
definiera, men som även den som endast känner kulturen helt lite
ändå kan märka även om han eller hon endast presenteras ett mindre
fragment.
Denna morfologiska självreferens, karaktäristisk för alla
förhistoriska kulturella formationer är inte minst anmärkningsvärd
då dessa kulturer ju består av ingredienser från många håll. Ja, man
kan säga att alla kulturer faktiskt har blivit till i mötet mellan och
sammanblandningen av olika kulturdrag. Till exempel är allt från
byggnadskonst till kalligrafi i den japanska kulturen starkt präglat
av kulturelement från Kina, som i sin tur färgats av dessas väg över
den koreanska halvön. Buddhismen som var ett väsentligt element i
denna kulturella import, stammar dessutom inte alls från Kina utan
har indiskt ursprung. Ändå utvecklar sig buddhismen och arkitekturen
i Japan till något helt eget under inflytandet av den animistiska
religionen shintoismen och många andra lokala bruk. Även de kinesiska
skrivtecknen verkar få ett säreget uttryck när de uppträder på
japanska träsnitt. Det är som om kulturens estetiska rum utgör ett
dynamiskt system av relationer som simultant korrigerar och påverkar
varandra, så att varje nytt element oundvikligt blir en del av den
kulturens karakteristiska väsen.
De gamla kulturerna utgör formskapande fält som i påfallande
grad liknar dem vi känner till hos de biologiska organismerna.
Det är som om de är underställda en osynlig kollektiv kraft som inte
kan annat än söka sig mot en sammanhängande estetisk identitet.
141