BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

21. NU
fär av glädje och sorg, precis som vi känner det idag, men det finns
anledning att anta att existensens intensitet tidigare har varit större
än i vår nutid. Döden var också mer närvarande och därmed också
livet. Platsens och tidens enhet var tydligare. Konsekvenserna av
människans godhet och ondska långt mer uttalade. Därtill kommer
också att människan en gång levde i omedelbar kontakt med en helt
oförstörd natur. Det var friskt vatten i floderna och källornas var
kristallklart och rent. Det var stillhet, lugn och tid. Man kan kanske
till och med anta att livet för en stor del av mänskligheten har upplevts
som både gott och generöst. I boken ”The City in History”
från 1961, gör historiken Lewis Mumford det till exempel troligt att
medeltidens städer på grund av deras lantliga och öppna karaktär
med stora gemensamma allmänningar, mycket väl hade kunnat vara
bland de behagligaste stadsområden att vistas i som människan någonsin
har känt till. Den primitiva saniteten har på grund av den låga
befolkningstätheten förmodligen inte skapat större problem än det
för övrigt var för friliggande gårdar på landet. Mumford citerar en
reseberättelse från Italien och England som starkt kritiserar enskilda
ställen och städer såsom smutsiga och äckliga, vilket indikerar att det
var anmärkningsvärt och ovanligt i samtiden.
Samma nivå måste för övrigt gälla för alla berättelser om
lidande, olycka och råhet i forntiden. Människan har alltid berättat
om undantagen och inte om det allmänna hav av vardag, när allt gick
som det skulle.
5
Även om det kom en tid när ordet framsteg kom på allas läppar,
utgjorde den industriella revolutionen en absolut lågpunkt för människans
levnadsvillkor på jorden. Aldrig har så stor del av ett samhälles
invånare varit så uselt ställd som den slavhär som producerade
framstegets mätbara materiella värden från slutet av 1700-talet till
början av 1900-talet. Det var ingen ände på den förnedring och de
lidanden som drabbade det explosivt växande industriproletariatet.
Familjerna levde sammanträngda i tröstlösa, kalla, fuktiga och mörka
hyreskaserner. Arbetare i fabriker och gruvor fick knoga i upp till 15
313