BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
att utgöra en väsentlig del av de samlade omkostnaderna. Den utveckling
som börjar under renässansen visade sitt rätta ansikte först under
loppet av 1800-talet. Under denna period togs världen definitivt över
av vetenskap, teknologi, köpmän och fabrikanter. Den industriella
revolutionen körde på högsta växel. Fransmannen Diderot hade för
länge sedan skapat en encyklopedi som skulle innehålla all mänskligt
vetande i ett samlat bokverk och en här av upptäcktsresande var i
färd med att kartlägga de sista okända trakterna på klotet. 1700-talet
kallades för upplysningstiden, men omedelbart efter den följde den
romantiska epoken som en direkt reaktion på den rationella civilisationens
utarmning av kulturen. Pengar, produktion och praktiska
anläggningar kom att fylla allt mer av samhällslivet med resultat att
den upplysta borgaren började söka tillfredsställelse för sina andliga
behov på annat håll. Inte minst i en intensiv dyrkan av konstens
mystik.
Romantikens kult kring konstnären och konstverket saknade
föregångare. Kulten omfattade alla konstarter (inte minst diktarna,
som producerade den tidens största idoler), men fenomenet
som sådant var tydligast i bildkonsten. Måleriet hade fram till denna
tidpunkt varit ett medium som skulle förmedla ett budskap eller förhärliga
maktfulla personer. Under loppet av 1800-talet började man
emellertid att dyrka konstverket för sin egen skull som ett estetiskt
och andligt berikat objekt. Konstnären rörde sig från att ha varit blott
en specialiserad hantverkare till att bli ett mysteriefullt, skapande
geni. Det var inte längre kunden som skulle bestämma motivet utan
konstnärens inspiration. Den upplysta rationella borgaren uppsökte
konsten för att på säkert avstånd möta sinnets irrationella djup. I
gengäld fick konstnären rollen som en särskilt besjälad individ, som
kunde leva ut sina känslor å gemenskapens vägnar. Han skulle förmedla
naturens mysterium och överföra sin andliga och erotiska kraft
till materien. Konstnären blev en ny tids shaman: en människa som
på en gång befann sig i samhällets periferi och i dess centrum och
som själv utfärdade reglerna för sitt liv och arbete.
Det var under denna period det konstbegrepp vi än idag använder
blev till. Det går en rak linje från de livliga hyllningsscenerna
vid bildhuggaren Bertel Thorvaldsens hemkomst till Köpenhamn
232