BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

2. LIvET OcH DEN RINgLaNDE åN
i Danmark. På endast sju år var 12 000 års intensivt ekologiskt utvecklingsarbete
utraderat till fördel för en obetydlig och överflödig
utvidgning av nationens samlade jordbruksareal.
Uträtandet av Skjern Å representerade kulmen av en rad
landvinningsprojekt som hade börjat redan över hundra år tidigare.
Det första och mest berömda av dessa var strävan att odla upp den
jylländska heden. Sedan följde torrläggningen av Jyllands två största
sjöar Kolindsund och Filsø och av hundratals andra större och
mindre sjöar och fjordar över hela landet. Det är tveksamt om den
jordbruksjord som härmed blev tillgänglig hade någon väsentlig
betydelse för nationens ekonomi. Många av de dränerade jordarna
visade sig i längden vara opraktiska att odla och Danmark producerade
under alla omständigheter redan ett stort överskott av matvaror.
Ändå fortsatte man att dränera mängder av våtmarker, först
och främst för att skapa sysselsättning. Under perioden från 1940 till
1964 gav statens landvinningsråd bidrag till 1605 sådana projekt. Det
motsvarar dräneringen av en sjö, en mosse, en äng eller ett vattendrag
i veckan. Resultatet blev att en hel ekologisk dimension försvann ut
ur det danska landskapet. Bland annat miste vi den rödbenta storken
som för sagoberättaren H.C. Andersen hade varit själva begreppet
för den danska naturens poetiska skönhet. Torrläggningen av Skjern
Ådal föreslogs första gången redan 1887. När det till slut skedde 75
år senare var detta dräneringsprojekt det största av sin sort någonsin,
inte bara i Danmark utan i hela Nordeuropa. Det var också det sista
och mest meningslösa.
För att förstå hur en så iögonfallande destruktiv praxis som dräneringen
av de danska våtmarkerna kunde fortsätta oantastat år efter år,
måste man lära känna de krafter som stod bakom. Landvinningarna
organiserades av Det Danske Hedeselskab (Danska Hedsällskapet).
Denna maktfulla förening hade uppstått som en konsekvens av
Danmarks förlust av det fruktbara Slesvig-Holstein till tyskarna efter
kriget 1864. Stiftaren Enrico Dalgas var ingenjör och officer och
med Hedeselskabet inledde han redan två år efter nederlaget en ny
form av erövringskrig. Som det hette med en populär paroll i tiden:
Vad som utåt förloras skall inåt vinnas. Den organiserade vinningen
21