BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
sport och underhållning. Något har vi gemensamt med någon, annat
med en annan. Vi är förbundna kors och tvärs, eller kanske inte alls,
i ett flimrande universum av transport och mobilkommunikation.
Den enskilda människan hör inte till någon särskild plats, liksom våra
omgivningar heller inte har någon egentlig fast form. På huvudgatan
i den danska småstaden ligger en irländsk pub helt naturligt vid sidan
av en pizzeria och en mexikansk cantina. Det är en del av den såkallade
upplevelseekonomin som försöker förvandla vårt samhälle till en
nöjespark. Människan är i ökande grad beskådare av sitt eget liv. Vi
skall hela tiden informeras om hur saker och ting skall göras. Hur vi
skall klä oss, hur bostaden skall inredas, hur man lagar mat, hur trädgården
skall se ut, hur barnen skall uppfostras, hur man får motion,
hur man slappnar av, hur man utövar sex. Vi kan eller vet tydligen
inte särskilt mycket, men det är inte heller nödvändigt, för vi lever i
en värld där marknaden och teknologin kan leverera prefabricerade
svar på vart och ett av människans behov.
För bara några få århundraden sedan bar en vanlig europeisk
människa den kulturella formen i sitt inre som en sammanhängande
mängd av vetande och kunskap. Därför var de franska sjömännen i de
engelska fånglägren under Napoleonkrigen i stånd att bygga extremt
detaljerade modeller av sina segelfartyg med hjälp av kycklingben, hår
och tygbitar. De hade inga teckningar med sig, men skeppet existerade
inuti dem som en klar och konkret realitet. De gamla kulturerna
byggde upp och förstärkte på det sätt den enskilda människans inre
styrka. Kulturen var likt livet självt ett motentropiskt fenomen. Den
samlade energin i sig och fasthöll och förfinade sin form. Vi lever idag
i en civilisation som fungerar helt motsatt. Den sprider ut energin och
utjämnar den kulturella variationen. Den upplöser oupphörligt sin
egen form och främjar på alla sätt förlusten av betydelse, visdom
och gemenskap. Det råder en direkt förbindelse mellan vår accelererande
förbrukning av jordens lagrade energiresurser och den kulturella
entropin och denna entropiska förlust av energi och ordning
förstärks ytterligare av kommersialismen, marknaden och pengarnas
makt. Masskonsumtionen och omräkningen av varje värde i pengar
driver oss systematiskt mot den minsta gemensamma nämnaren.
Civilisationens dominerande dynamik tränger med obönhörlig kraft
152