BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

2. LIvET OcH DEN RINgLaNDE åN
Det angelägna att sortera naturens skapelser medförde att Linné och
hans samtida var böjda att se på varje enskild organism som ett ting i
sig självt. Men med tiden blev det klart att naturens fenomen inte lät
sig studeras åtskiljda från deras omedelbara omgivning.
Den som lade grunden till ett sådant mer omfattande studium av samspelet
mellan naturens åtskilda delar sägs vara den tyske vetenskapsmannen
och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt. Redan i
början av 1800-talet gav Humboldt sig på att beskriva de växtarter
han påträffade i samband med de geografiska och geologiska förhållandena
de levde i. Begreppet ekologi blev dock först namngivet som
en självständig vetenskaplig disciplin 1866, av en annan framträdande
tysk naturforskare, Ernst Hackel. Vid den tidpunkten var Darwins
evolutionsteori redan utbredd och det stod ganska klart för de flesta
att djur och växter utvecklade sig genom en anpassning till varandra
och till de geografiska och klimatologiska förhållandena. De levande
organismerna kunde endast förstås som delar av ett sammanhängande
dynamiskt system.
1875 föreslog den österrikiske geologen Eduard Suess, att
man skulle beteckna jordens liv som en biosfär analogt med luftens
atmosfär och jordskorpans geosfär. Men det skulle gå ännu hundra år
innan vetenskapen var mogen att se på jorden med dess biologiska,
geologiska och atmosfäriska aktivitet som en sammanhängande levande
organism. Det skedde med den engelska forskaren James
Lovelocks såkallade Gaia-teori, vilken blev allmänt känd i slutet
av 1970-talet. Genom att namnge sin teori efter den forngrekiska
jordgudinnan Gaia tillkännagav Lovelock en önskan om att förena
den vetenskapliga medvetenheten med en urgammal och intuitiv
uppfattning av jorden som en levande helhet. Begreppet ekologi
blev efterhand också utbrett över helt andra områden i tillvaron. På
1920-talet började man i Amerika till exempel kalla studiet av människans
interaktion med sina sociala omgivningar för humanekologi.
Men den mest radikala utvidgningen av begreppet kan tillskrivas
vetenskapsmannen och tänkaren Gregory Batesons idéer om medvetandets
ekologi (ecology of mind). Bateson tar utgångspunkt
i cybernetiken, en vetenskap som behandlar styrningsprocesser i
25