Min tid - Bokförlaget Boksidan

Vi funderade jättelänge innan vi kom på att jag, Natalie och Eric skulle stå och uppehålla
djuret medans Benke och Janne smög in i bilen från andra sidan. Det var rätt läskigt att stå
där och uppehålla honom, men vi tyckte det passade bra att vi gjorde det för han var ju inte
arg på oss ännu.
Planen funkade perfekt! Vi hoppade runt, sjöng och fixade, tjuren måste ha trott att vi var
helt pom-pom, men han kollade hela tiden. Han märkte nog inte ens att dom var inne i
bilen.
Jag sket i både tandborste och tandtråd och gick och la mig direkt. Vi hade inget tält så det
blev sovsäcken bara, direkt på marken. Det var så himla mycket djur överallt så man blev
helt nojig. Hela tiden surrade det runt huvudet och man tänkte nu kommer jag att bli biten
nu blir jag biten, blää.
Det hjälpte om man skakade på huvudet för då kunde dom inte landa, fast det är ju rätt
körigt att försöka somna och skaka på huvudet samtidigt. Men vad gör man inte för att
slippa myggbett över hela nyllet som jävla jättefinnar. Som om jag vore miss Akne-89 och
fick gratis finnmjölk.
En uggla eller nått börjar hoa, det låter läskigt, hela skogen känns jävligt läskigt. Tänk om
tjuren kommer och tror att jag är en ätbar blå jättemask. Det känns jävligt nödvändigt att
lägga sig i Jannes sovsäck.
Trots läskiga skogen och alla myggen var det så himla underbart att ligga där i hans påse.
Vi sov ju inte direkt, men mysigt var det. Vi älskade. Det blev så himla varmt när vi höll
på, så vi la oss utanpå. Det var ju inte så himla lyckat märkte jag sen. Myggorna måste ha
älskat oss, två nakna kroppar som inte brydde sig ett skit om att dom sög och inte störde i
maten.
Resten av natten låg vi och kliade oss som galningar både Janne och jag. Det var ju inte så
lätt när vi låg i samma sovsäck. Dom andra sov inte heller särskilt bra så vi bestämde oss
för att dra så tidigt som möjligt.
När vi kom till bilen var det flera stycken tjurar runt den. Det var skitläskigt för vi måste
liksom passera dom för att komma till vägen som vi kom på. Dom kollade på oss när vi
sprang förbi, men det var ingen som sprang efter.
Vi försökte få tag i en bonde som kunde jaga iväg djuren och dra upp bilen. Det gick
skitsmidigt, vi hitta en bonde som höll på och körde runt på en åker utan växter med sin
traktor. Vi vinkade och sprang ut till honom, man blev alldeles dammig. Han garvade som
fan när vi berättade om tjurarna, sen sa han att vi var "jävla stadsbor”.
Han var inte alls rädd, han bara åkte fram till bilen, satte fast en kedja i den och drog.
Tjurarna sprang därifrån och bilen lossnade. Vi ville ge honom en flaska hemgjort vin som
tack, men han ville inte ha nått. Det var så roligt det där med kossorna så det räckte gott.
Då haja vi, sen garva vi som fan.
Alla var vi jävligt trötta, men i varje fall jag kände mig så himla äcklig så jag bara måste
till en toalett. Jordig, dammig, svettig, med smutsiga tänder och full av myggbett överallt,
dessutom gammal pojkmjölk mellan benen.
Vi hittade ett motell, där vi körde igenom så mycket det gick, tänder och sånt, sen käkade
vi och la oss i bilen. Men det gick bara inte att sova, det kliade överallt och var skitvarmt
och trångt.
Dessutom höll Benke på att snacka hela tiden, som vanligt. Bara massa skitsnack, han
börjar bli jävligt jobbig. Jag fattar inte hur dom pallar med honom. Han kunde berätta i en
halvtimma om sin kusins moped, sen kunde han glatt berätta om samma trista moppestory
igen två timmar senare.
Grabbarna ville ha mera röka men det verkade ju rätt kört att kunna fixa nått där vi var just
nu. Då går den där benga Benke in på motellet och frågar dom i kassan, dom fattade inte
ens vad han menade.
13