Min tid - Bokförlaget Boksidan

Leffe
Dom första dagarna tillsammans var helt underbara. Vi låg i sängen och gosade hela tiden,
vi gick inte ens upp.
Leffe beställde hem pizza så vi behövde inte gå ut och handla. Vi levde på pizza och
kärlek.
Efter två dagar i sängen började vi båda få lust att röra oss. Vi gick en lång promenad runt
där han bodde. Det var jättemysigt trots att det var kallt och jag hatar att gå. Det var början
på december och det märktes. Jag fick låna en skitsnygg och jätteskön jacka av honom, den
måste ha varit svindyr. Den passade jättebra på mig och jag sa att jag älskade den. Jag sa
det till honom. Då sa han att han blev svartsjuk. Sen fick jag den.
Området där vi bodde var jättemysigt. Där fanns flera små kaféer och pizzerior och sånt.
När vi gått runt ett tag tyckte vi att vi förtjänade lite värme och vila. Då gick vi in på nått
kafé och fikade. Efter ett tag, ett par cigg eller så, gick vi ut på en ny runda och in på nästa
ställe.
Ett ställe där vi var på var det en blatte som hade. Han pratade verkligen svindålig svenska,
det lät nästan som om han skämtade.
Då börjar Leffe härma honom och jag bara tänkte, gud va pinsamt. Han blev bara värre och
värre, han skrek nästan "ett stort wienerbröd va, din jävla Jugoslav!"
Jag bara, nu blir det bråk här, vi måste gå. Jag tyckte faktiskt nästan synd om blatten, om
det inte vore för att det såg ut som han tänkte slå min pojke.
Men han började garva, då garvade Leffe också. Turken sa "tjena Leffe, läget? Fan bruden
din skita på sig va?"
Sen visade det sig att han var heljuste och inte alls så pissig på svenska. Han bjöd på fika
och vi fick välja vad vi ville till. Jag tog en Napoleonbakelse, den smakade lite gammal,
men det sa jag inte.
Jag tyckte jävligt bra om honom. Han verkade verkligen bry sig om att jag satt där. Han
försökte få in mig i samtalet, fast Leffe inte brydde sig ett skit om mig. Han frågade mig en
massa och när Leffe var på muggen sa han att han tyckte att jag var söt.
Flera dagar gick så där. Vi låg i sängen och gosade, sen tog vi en lång promenad och
käkade på någon pizzeria eller så. Flera gånger hälsade vi på hos blatten. Några kvällar
åkte vi in till stan och käkade på restaurang.
Pengar var inget problem, Leffe pröjsade allting. Jag sa att jag tyckte det var jättepinsamt
och jag lovade att bjuda igen senare. Han sa att det inte gjorde nått för han älskade mig.
Jag blev jättelycklig och sa att jag älskade honom. Jag tror att jag gjorde det, älskade
honom alltså.
Älskade gjorde vi i varje fall ofta, det var flera gånger som det gick för mig.
Oftast älskade vi i hans säng, men en gång försökte vi ett sånt där amerikanskt filmknull.
Du vet ett sånt där man kommer hem i en läcker klänning och går man in i köket där man
kysser varandra vilt. Sen sätter killen upp en på diskbänken, sliter av trosor och
strumpbyxor och drar upp klänningen. Sen knullar man vilt och stönar som bara den.
Jag tyckte inte alls att det var nått bra i verkligheten. Det var kallt som fan att sitta där på
diskbänken, dessutom hade jag inte ens hunnit bli blöt. Sen råkade jag dessutom ha ner
hans tekopp så den gick sönder.
När vi hade varit tillsammans ungefär en vecka började Leffes stålar att sina. Han var
arbetslös och fick pengar ifrån arbetsförmedlingen.
Det är klart att man inte jobbar när man får pengar för att vara ledig, tyckte han. Jag tyckte
det lät skitbra.
56